Du är INTE trasig.
Du har säkert någon gång känt dig trasig eller slagen i spillror av livets brutala nycker?
Du var aldrig trasig, min vän, det var en del av din inre sida som skakades ominför den påbyggnad som komma skulle. Att det gjorde fruktansvärt ont kan jag föreställa mig. En del saker sker dessutom så plötsligt och oförväntat att man varken kan eller
hinner försöka att skydda sig själv.
Jag har någon gång hört om hur man i kina har tänkt när en vas t.ex har fått en spricka, man fyllde i den med guld för att hindra den från att krackelera mer. Detta gav krukan ett unikt utseende och höjde dessutom både dess värde och skönhet.
Och lite är vi nog som de där vaserna, en spricka gör oss varken trasiga eller värdelösa, vartefter vi lär oss av sådant som är jobbigt så får vi alltmer kunskap och utvecklas till något ännu större och bättre.
Försök när det är jobbigt, även om det är svårt, att hur omöjligt det än känns och hur ont det än gör inuti, att intala dig själv att du är inte trasig.
Ditt gyllene pansar av guld byggs på för varje gång du känner att en spricka uppstår och med tidens gång så lär vi oss att hantera jobbiga saker på ett allt bättre sätt även om de ibland gör lika ont som tidigare.