onyourfeet.blogg.se

Jag har tidigare berättat om kursen i MBSR (Mindfullness Based Stress Reduction) som jag var med på, och jag vet att jag har lovat att berätta mer om den och det kommer också.

Men just i stunden så tänker jag tillbaka på alla insikter jag kom till under den perioden och hur jag kom fram till dom.

Vissa delar fastnar ju så klart hårdare än andra och en dikt av Portia Nelson (1920-2001) har följt med mig sen dess så jag tänkte att jag vill dela med mig även till er av den. Den kan tyckas lite underlig först men om man ger den lite eftertanke så känns den som en väldigt bra påminnelse om livets väg.

Voilà;

 

Självbiografi i fem korta kapitel:

 

Självbiografi i Fem Korta Kapitel
av Portia Nelson (1920 – 2001)

I
Jag går gatan fram.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag trillar ner i det.
Jag är vilse… Jag är hjälplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet innan jag hittar ut.

II
Jag går längs samma gata.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag trillar ner i det igen.
Jag kan inte tro att jag har kommit till
samma ställe, men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid för mig att hitta ut.

III
Jag går längs samma gata.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag trillar ändå i… det är en vana
men, mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag tar mig ut meddetsamma.

IV
Jag går längs samma gata.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag går runt det.

V
Jag går en annan väg.Poesi