onyourfeet.blogg.se

De flesta har säkert gjort så vid något tillfälle i livet, det kan gälla en vän, en partner, en förälder eller kanske ett syskon.

Vi får en inbjudan till något "happening" tillsammans, vi känner direkt att det är inte riktigt den där andra personens grej även om du själv nog skulle kunna tycka att det vore rätt okej att delta och pröva på tango, stafettlöpning, rullskidor eller vad det nu skulle kunna tänkas vara.

 

"Åh vad kul det vore att fräsa omkring i glittriga kroppsfodral tillsammans med 50 andra personer och försöka slå världsrekord i att skapa ett levande torn för att sen käka middag tillsammans allihop!"

 

"Jag har alltid önskat mig att vi skulle pröva på att lära oss att dansa hambo-tango tillsammans!"

 

Och så vidare..

 

Nästa steg i vårt tänkande är att Kjell-Olov där hemma är nog inte riktigt lika entusiastisk. han är kanske lite mer "grå" än vad du är. Han blir ju så himla osäker bland andra människor, tyst och lättgenerad.  Han är fantastisk men, herre gud, han kan ju inte ens prova ett annat märke på kaffet eller köra en annan bil än Opel! Hela jäkla livet så har han kört en Opel, en blå Opel, färgen har varit viktig.

 

Så, vi tackar nej. Ibland skyller vi på något annat, och ibland på Kjell-Ove.  Sen sitter vi där och suckar inuti för att vi aldrig kommer iväg på något nytt och roligt, Kjell-Ove "vill ju alltid vara hemma" höjden av spänning för honom är att klippa gräsmattan varannan vecka.

 

Sanningen är ju en helt annan. Det är ju vi som har bestämt oss för vad Kjell-Ove tycker och tänker.

Kjell-Ove själv kanske har haft massor med tid som han har spenderat med att försöka hitta något roligt och oförväntat i livet som ni skulle kunna upptäcka tillsammans. Han har ju inte varit särskilt modig tidigare i livet men nu, nu ska han bara hitta det perfekta tillfället, något helt galet så ska han bjuda med dig på det.

 

Det viktiga här är inte att ni missar det där tillfället, möjligheten till något annorlunda. Sådana tillfällen kommer och går och i värsta fall kan man säkert styra upp det själv.

Men, vi har inte velat utsätta Kjell-Ove för det där sociala sammanhanget som han tycks vara så osäker i, så vi var ju supersnälla och tackade nej, eller om vi ska använda andra ord; Vi idiotförklarade just Kjell-Ove. Vi talade för honom utan hans vetskap. 

 

Att ta ifrån någon dens förmåga att uttrycka sin vilja, göra sin röst hörd det är inte  snällt, oavsett hur väl vi menar. Vi underlättar inte personens liv egentligen, möjligen för stunden men inte i det längre loppet. Jag kan inte från gång till gång förutspå vad du kommer att tänka om något. Jag har ju ingen rätt att fatta beslut baserat enbart på vad du tidigare har tyckt så länge du är vuxen och frisk nog för att fatta egna beslut.

 

Sen kanske Kjell-Ove kan vara väldigt förutsägbar, men det spelar ingen roll, det måste han få visa själv.

 

Släpp Kjell-Ove fri för bövelen, tids nog så vill han säkerligen smaka på livet. Medans du väntar på att det ska ske så erbjud honom möjligheterna vartefter de dyker upp!