Long time, no see..
Länge sedan jag skrev här nu känner jag, sorry about that.
Jag kikar dock in på bloggar tillhörande bloggare som jag verkligen har lärt mig att tycka och bry mig om även om jag sällan ger mig till känna.
Jag har börjat utbilda mig till något som håller mig intresserad 24/7 för tillfället och så fort jag är genom det mest intensiva så ses vi här igen, eller hur?
Ni och jag liksom?
Kort resumé;
Jag kom tillbaka till mitt jobb efter lång sjukskrivning. En sjukskrivning som verkligen hade påmint mig om vad jag egentligen är intresserad av.
Även Du, fantastiska läsare gav mig inspiration, tack för all inspiration.
Så på min födelsedag så hade jag redan bestämt mig.
Jag klev in i butiken och sa upp mig, bara sådär.
Jag älskar människorna jag har jobbat med, alla på olika sätt, och även om jag vet att jag kommer att känna en viss saknad så vet jag ju livet har mer att ge än så.
Mina barn ska se mig som en förebild.
Att de faktiskt aldrig ska känna sig fast eller fångade.
Och kanske allra mest att man ibland måste chansa.
Sträcka ut sina vingar för att flyga högre än man någonsin vågat förut.
Är det okej? Orkar du vänta bara lite till.
Bra, du väntar, och jag längtar så uppdaterar jag snart igen.
Kram på var och en av er, jag ser att ni är inne och kikar här ibland fortfarande. Moa ge My och Frank en stor kram från mig . Sandra fortsätt
kämpa, du gör det så bra!
Jenny ge Louie en stoooor kram från mig, har har tur att ha en mamma som dig!
Och många, många fler så klart!