Att våga hoppa.

Hon hade tittat ut över det där stupet tidigare. Det hade alltid skrämt henne, det var ju så långt ner den där fortsättningen på livets gång.
Den såg snårig ut också, man kunde säkert bli riktigt illa tilltygad där?
Men en dag så tittade hon på sina barn, sedan bände hon blicken framåt igen mot stupet. Inget kommer gratis och vart jag än är på väg så kan den vägen troligen ge mig nya erfarenheter, om jag bara vågar.
Nästan innan tanken var slut så hoppade hon, med ett leende på läpparna, sen den dagen har leendet stannar kvar.
Hon var redo för nästa steg, hon var redo att visa, att ibland måste man vara modig, ibland måste man veta att man kan skapa något ännu bättre.