En vän..

Jag önskar att jag kunde säga att jag var en bra vän i alla lägen. Det vore dock att ljuga, jag långt ifrån ofelbar. Men ändå är jag välsignad med att ha några riktigt fantastiska vänner.
Sådana som hör av sig även om jag ger dåligt med respons.

Det finns som sagt var flera men Malin tänkte jag berätta lite för er om.

Vi träffades på komvux där vi hade en gemensam vän, vi insåg rätt snabbt att vi bägge hade hundar som intresse, och att vi faktiskt bodde på samma gata.
Det är många år nu som har passerat sen vi träffades första gången och mycket har hänt i livet sen dess. 
Malin har aldrig givit upp hoppet om mig. Verkligen aldrig. Hon har ringt och sms:at även i stunder när hon själv har haft det tufft. Hon har skällt, dragit mig i örat verbalt, visat omtanke allt beroende på hur situationen har sett ut för stunden.

Malin har inte alltid, om ens någonsin, haft en lätt ryggsäck att själv bära genom livet men ändå har hon sett till att jag burit min ryggsäck vidare.

Hon, och några andra vänner till mig har visat att jag har ett värde även i de stunder det har varit riktigt, jäkla svårt att tro på mig själv. 

Jag uppskattar henne mer än vad jag kan uttrycka i ord. Jag hoppas på att jag någon gång i livet får ge henne tillbaka allt det som hon har givit mig. Men jag vet också att hon, precis som jag, inte är suverän på att hojta efter hjälp när hon väl behöver det själv (lustigt nog inser jag att det är ett drag som många av mina vänner visar).