Alldeles för nyfiken!
Stundtals i livet har folk frågar hur jag har orkat fortsätta, i vissa situationer kan det kännas lätt att bara ge upp.
Människor har påtalat hur stark jag har varit som gått igenom än det ena än det andra. Hur orkar du?
Tidigare har jag svarat att man orkar eftersom man måste orka.
Ikväll insåg jag att det nog bara delvis är sant, sanningen är nog inte ens att min envishet har fått mig att orka.
Snarare min nyfikenhet; Det kan ju inte alltid vara jobbigt, det måste finnas något mer, någon mening med allt.
Jag vill alldeles för gärna veta om det finns någon anledning och vad den isf är.
Om livet inte alltid kan vara jobbigt så vhar jag alltid velat veta hur mycket bättre det kan bli.
Vilka mål kan jag tänkas klara av att nå?
Vad kommer mina nära och kära utföra i sina liv, mina barn?
Jag vill verkligen veta sånt, så, hur skulle jag någonsin kunna ge upp?
Det hade ju varit som att följa världens bästa serie utan att få se slutet, upplösningen av hela historien?
Stundtals kanske man måste stanna upp där man är för stunden och bara andas ett tag men efter det kan nog den där nyfikenheten vara rätt bra, eller hur?