En paus från det mesta.
På väg tillbaka, hem, känns lite som att hoppa från en lagom höjd och vara förvissad om att landa i ett mjukt duntäcke.
En plats där jag känner mig hemma.
Samtidigt så ger tågresan, som tar ungefär en timme, mig en lugnt stund.
En stund att reflektera över nya lärdomar, en kravlös paus från allt annat i livet. En paus för att verkligen andas in det nya och, med varje utandning, kasta ut allt gammalt som inte längre är till nytta för mig.
Lite kan man nog likna det vid att byta ut en tung ryggsäck som är fylld av stenar mot en lättare ryggsäck fylld av ett ämne som istället får en att lyfta lite från marken och sväva uppåt istället.
Det enda som hörs i tågvagnen, här och nu, är de ljud som tränger sig in genom vagnen när tåget rullar framåt längsmed rälsen. Så rogivande och så skönt.