onyourfeet.blogg.se

En del har säkert råkat ut för situationer i ett förhållande där ens partner antingen har gjort något den inte skulle eller tvärtom, din partner kanske inte gjorde något som kändes viktigt för dig?

Hur kan vi tydliggöra våra gränser? Är vi alltid medvetna själva om vart våra gränser går? Inom respektive område?

Jag tänker att vi först måste reflektera över vad som känns viktigt för oss. 

Om vi tar arbetsplatsen som exempel, så kanske mitt tänk är att jag vill lämna den i perfekt skick till dagen efter. Min kollega kanske anser att hans arbetspass är så pass stressigt att när hans arbetspass är slut så stämplar han ut och lämnar ett mindre kaos för mig att ta hand om. En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket, visst känner ni igen det uttrycket? Jag skulle givetvis försöka tala med min kollega, förklara att jag inte tycker att det känns riktigt bra. Men, när samma sak upprepas om och om igen, hur hanterar jag situationen då? Jag kan ju knyta näven i fickan, bli upprörd och höja rösten, men jag tror inte att något av de alternativen löser problemet mer än möjligtvis för stunden. 

Jag tänker att jag, innan jag agerar, bör fundera på varför det känns viktigt för mig. När jag förstår varför så bör jag nog också fundera igenom om det är rimligt det som jag vill? Kanske har min kollega faktiskt så mycket uppgifter att han inte kan hinna med det som jag önskar?

När jag kan se hela bilden med viss distans så kanske jag också kan komma med konkreta förslag till förändring?

När det gäller vänskaper och relationer så är ju de faktiskt, oftast, resultat av våra aktiva val. Jag väljer att spendera tid med xxxx, jag väljer  att dela mitt liv med xxxx. 

När vi upplever att en relation, under en längre tid, kostar oss mer än vad den tillför så måste vi våga oss på någon form av agerande.

Vi kan ju så klart tillämpa en undvikande metod, vi gör oss oanträffbara för en särskild person eller kanske flyr från hemmet och använder en miljon ursäkter för att slippa umgås med den vi bor tillsammans med.

Det är inte särskilt snällt. Den andra personen får inte en chans att förstå situationen den har hamnat i. Du själv vinner sällan något på det heller utom möjligen mer stress då situationen gör sig påmind.

Fundera även här igenom ditt varför, och innan du agerar så försök att uppskatta personens värde för dig. Är det positivt eller negativt för dig att behålla den här personen i ditt liv?

Är det  så att personen faktiskt är någon som du egentligen uppskattar väldigt mycket men som du bara inte orkar umgås med just nu så kanske det är så att du bör vara rak och ärlig?

Känns det svårt att säga det rakt ut så skicka ett sms;

"Hej, du jag känner att jag inte riktigt orkar med allt som händer just nu så jag kommer att backa lite. Jag uppskattar dig och jag kommer att höra av mig när jag känner att jag har orken till att umgås. Jag hoppas att du förstår".

 "Hej, jag vill bara säga att det du sa igår gjorde mig väldigt illa. Jag vill inte att det ska hända igen för jag tycker att det var ojuste."

Det kanske inte är perfekt men det är, i vilket fall, bättre än att låta någon gå och fundera över vad den har gjort fel egentligen.

Vill du hitta en lösning, vill du att din relation med en annan människa ska förbättras så måste du våga agera. Våga säga "Stopp, nu räcker det".

Om du inte vågar adressera de problem som du upplever så kan det vara så att den andra personen inte ens är medveten om att det finns ett problem och då kommer det troligen inte att lösas heller.

Vart går dina gränser, vad accepterar du från andra och klarar du av att säga stopp, det är nog nu?

Du är stark.

Du är viktig.

Du är värdefull.

Du fixar detta.

Du är en vinnare.

Jag tror på Dig.