onyourfeet.blogg.se

Jqg är givetvis inte alltid glad och ser saker positivt. Men att se saker negativt  bidrog nog till att jag blev sjuk, ja det och andra faktorer som jag inte kunde styra över (förväntade och oväntade dödsfall) som liksom trillade över mig samtidigt. Det ena gav mer av det andra och den inre stressen, tillsammans med ett självförtroende som redan innan hade varit lågt men nu sjönk som en sten ner till havets botten, drev mig till en stresskollaps. En dag så stod jag förvirrat där och kunde absolut inte få något sammanhang mellan det som jag såg och det som jag läste. En trebarnsmamma som var vaken i stort sett dygnet runt, nyss fyllt 40, en överpresterare som alltid ville ha extra timmar på jobbet men grät på vägen hem om kvällarna för att skuldkänslorna över att inte hinna umgås med barnen mer.

Någon som gärna åt den lilla mat hon petade i sig stående, medans hon diskade, plockade av bordet, vek tvätten och tittade på tv.

Konstigt att inte det höll i längden va? Nu kan jag skratta åt mitt beteende, nu när jag har fått lite distans till det hela. Men, när någon försökte antyda att jag kanske drev på lite väl hårt och att jag kanske  skulle försöka sluta "skynda på allting" så ofta så fnös jag åt dom och kom med 25 förklaringar innan jag sprang vidare.

Dessutom så hann jag inte umgås med människor på den fritid jag hade, då skulle jag ju städa, tvätta, laga mat och försöka planera allt som var tvunget att göras. Hemma så var mina tankar kvar på jobbet, fokuserade på alla fel jag gjorde, aldrig på det som jag fick beröm för, vem behöver det positiva liksom? Jag ville ju utvecklas och lära mig mer så alla små, små detaljer som inte gick min väg gav mig någon form av ångest och plötsligt så fyllde bara dom min dag. Om något var positivt så kunde jag inte ta in det, istället så lät jag det rinna av mig.

När jag var på jobbet så hade jag ångest över tidigare fel som jag gjort, jag fokuserade verkligen på dom då jag ville lära mig av dom för att göra bättre ifrån mig. Jag fokuserade så mycket på dom att.. jag gjorde om samma misstag om och om igen.  Samtidigt som det där dåliga samvetet malde vidare över bristen på tid för familj och vänner, samtal jag inte ringde, att jag inte hörde av mig alls fast jag visste hur dåligt någon mådde och jag gärna egentligen ville vara där.

Jag började höra sämre, se sämre, svettas mer, bli andfådd lättare, minskade i vikt men läkare tog prover och inget var fel. Själv var jag övertygad om att jag var döende med en hjärntumör i storlek av minst en tennisboll! Vad skulle annars ge de symtomen och dessutom ett minne som en korkad guldfisk?

Däremot lyckades jag få varenda "vanligare" sjukdom, lunginflammationer, luftrörskatarr och magsjukor flera gånger om.

Jag var friskheten själv, eller kanske inte riktigt ändå.

När jag fick diagnosen "Akut stressreaktion" så hade jag otroligt svårt att acceptera det.

Att dessutom ha adhd och en hjärna som kan tänka en miljon tankar på en gång och skapa hyperfokus på det som känns extra intressant gör inte att återhämtning är ett jättelätt ämne. 

Jag hade "turen" att en av mina vänner också hade ständigt sällskap av den där väggen hon hade rusat in i och dessutom har hon samma råa och brutala humor som mig. Vi kan tillsammans skratta åt det samtidigt som vi kan prata om frustrationen inuti.

Tiden i utmattningens vakuum, fick mig att minnas vad jag allra först ville göra och som jag hade varit bra på. Som fotbollstränare tidigare så var jag tvungen att motivera och hjälpa människor att utvecklas. Få dom att inse att de kunde mer än vad de trodde.

Därför startade jag bloggen, för att få chansen att påverka åtminstone någon person att se hur mycket de faktiskt kunde förbättra sin egen situation, ändra sina tankebanor för att få njuta mer av livet.

För egen del så gav det mig insikten att en del saker kan förändras om man är beredd att jobba för det. Att se saker negativt kommer inte att göra mitt liv lättare, och att livet har så mycket att erbjuda bara jag väljer att vända blicken mot det istället för att vända den från det!

Och du, jag vet att du kan få livet att bli ännu bättre, ännu roligare och rikare.

Steg ett är att våga tro på att du kan och att ta det där första steget..

Lycka till!