Lider du av demoner?

Jag fick en kommentar häromdagen av någon som beskrev hur hen "Fightades med sina demoner".
Jag har själv uttryckt mig på samma sätt men tidigare men nu när jag läste det så började jag fundera lite över det.

Demoner sägs ju enligt sägner, mytologi osv vara enormt starka, onda och elaka.
Om någon frågade er om ni ville möta något övernaturligt och vad  det i så fall skulle vara så skule ni troligen inte välja en demon just för att de är omtalade med just de epiteten som jag räknade upp och fler därtill.

Jag tänker att genom att kalla sina problem för demoner så ger man hjärnan en otäck bild och problemen, eller det negativa man går igenom, så känns de ännu mer hotfulla och svårlösta än vad de behöver vara.
Och man känner sig nog rätt liten i jämförelse med hur stora problemen känns,

Om jag funderar vidare så funderar jag på varför vi inte har liknande, starka sätt att beskriva positiva saker? Jag kommer inte på ett enda just nu. Kommentera gärna om ni kommer på något.

Vore det inte bättre att vi beskrev våra jobbiga saker på något annat sätt som är vad som helst bara inte så starka?

Givetvis så finns det stunder i livet som är allt annat än bra, och saker som är galet svåra att kämpa sig igenom.Det  ÄR stora saker så klart. Jag vill inte förminska något här.
Men visst är det väl så att en del problem får onödigt stort utrymme i våra liv?

Du ÄR stark som kämpar på i livet med de saker du utsätts för men vi kanske kan skippa just ordet demoner och använda oss av andra uttryck som inte skrämmer upp våra hjärnor än mer än de redan är?

Och till personen som skrev kommentaren, jag tror att du vet vem du är:

Oavsett vad du går igenom så KOMMER du att komma igenom det. Du har så mycket styrka inuti dig att det lyser igenom när du själv skriver. Du behöver bara hitta ett sätt att se det på själv.
Jag vet att du lider och jag önskar dig all lycka och kärlek i världen.
Du har berört mig utan att jag ens känner dig .- Det är styrka!

Kommentarer:

1 Petra Elisabeth :

Åh jag håller med om det där. Sätter man namn på någonting får de automatiskt makt. Att kalla sina märka tankar demoner så ger man de mer makt och gör de läskiga och oövervinnerliga. Dock så har jag också kallat mina mörka tankar demoner. De känns verkligen som att de Är demoner! Men det är ju "bara" tankar och det är man själv som skapar dem. Det är ju såklart inte såå enkelt men i teorin så skulle det kunna vara det. Intressant inlägg! Hoppas du får en underbar måndag :D // Petra Elisabeth

Svar: Jag var lite rädd när jag skrev inlägget att någon skulle tolka det som att jag ville förringa deras problem eller känslor så det var skönt nu att läsa din kommentar och se att budskapet gick fram. Stort tack för din kommentar och för att du tog dig tiden att läsa. Kram på dig
Sara Stödberg

2 Therese:

Jag håller med dig i det du skriver =) men jag vet inte om jag skulle kalla det demoner snarare en mörk tid

Svar: Ja eller hur? En mörk eller ”jobbig” tid känns ändå som att det kan komma ljusare tider.
Sara Stödberg

3 Wifeey:

De måste ju finnas ett bättre ord för de, mörkret eller något.
Jag kallar min den svarta ängeln som både förstör samt räddat livet på mig väldigt mycket.
Har tom tatuerat in Angelus Arter som är den svarta ängeln på latin :D

Svar: Ja jag tänker lite som dig. Varför ska vi låta saker som är jobbiga få växa sig ännu större och starkare.
Sara Stödberg

Kommentera här: