Den där Fnulan alltså..

I ett inlägg inne hos  Fnulan för ett tag sen så kunde man läsa att hon och hennes familj numera beställer maten de vill inhandla för veckan från Willys online och sen hämtar hennes man upp den på vägen hem från jobbet. Jag skrev en kommentar som berättade hur dålig jag är på att hålla mig till en veckomatsedel (diverse bortförklaringar inkluderade jag).

Igår skulle vi handla inför kommande vecka. Min sambos enda lediga dag på ett tag. Barnen var hemma för att kunna umgås ordentligt.
Vi hade en sån där sjuuuukt seg dag allihop. Allt som skulle göras  tog evigheter att påbörja kändes det som. Så, att fixa en matsedel inför veckan och inköpslista blev halvsent, föreställ er "Nu-åker-alla-hem-från-jobbet-och-ska-handla-på-vägen-hem-tiden", you feel me?

Plötsligt mindes jag inlägget och hur skönt Fnulan tyckte att det var att slippa den stressen.
Jag tittade på mina två yngsta där de, som vanligt, hängde i varsin av mina armar. Jag kände att instinktivt att med min huvudvärk och deras energi så lär inte ett längre besök i en mataffär vara en av de mest sammansvetsande aktiviteterna vi har tagit oss för.

Jag tog min låååånga inköpslista och gick in till vardagsrummet. Där satt han, mannen i mitt liv, Den vackraste mannen  mina ögon har skådat (efter så många år så känner jag verkligen fortfarande att det skulle aldrig kunna finnas någon annan). 
Jag log mitt största (och möjligen mest inställsamma) leende och frågade om vi inte kunde beställa från Willys nästa vecka och han bara svängde förbi där efter jobbet för att hämta upp maten?
Var lite orolig över att han skulle kunna komma med någon anledning till att vi inte skulle kunna göra så. Han är jättebra ibland på att ha på sig "negativa glasögon". Ofta krockar den sidan av honom med alla mina "jättebra" (sällan helt genomtänkta) impulser.

Han tittade upp från sin telefon, mötte min blick och sa:
-"Va? Menar du att vi ska missa alla underbara stunder med våra lugna barn som alltid är så pigga efter förskolan??"

Hans röst var dock väldigt sarkastisk kanske jag bör tillägga.
Han frågade sen, direkt, om vi inte kunde göra så redan nu? 
De har ju dessvärre inte den möjligheten på helgen förklarade jag. Han föreslog, omedelbums, att det skulle bli färdigmat igår,  och att han skulle köpa med sig det som behövs hem från jobbet idag.

Ja men då så! Nu kör vi så, jag har skickat beställningen, han får hämta upp det på måndag efter jobbet och alla dagar utom en ska vi testa nya maträtter här hemma som jag googlade fram.
Mot ett mer stressfritt liv Yiiiihaaaaaa!