Lider du av demoner?

Jag fick en kommentar häromdagen av någon som beskrev hur hen "Fightades med sina demoner".
Jag har själv uttryckt mig på samma sätt men tidigare men nu när jag läste det så började jag fundera lite över det.

Demoner sägs ju enligt sägner, mytologi osv vara enormt starka, onda och elaka.
Om någon frågade er om ni ville möta något övernaturligt och vad  det i så fall skulle vara så skule ni troligen inte välja en demon just för att de är omtalade med just de epiteten som jag räknade upp och fler därtill.

Jag tänker att genom att kalla sina problem för demoner så ger man hjärnan en otäck bild och problemen, eller det negativa man går igenom, så känns de ännu mer hotfulla och svårlösta än vad de behöver vara.
Och man känner sig nog rätt liten i jämförelse med hur stora problemen känns,

Om jag funderar vidare så funderar jag på varför vi inte har liknande, starka sätt att beskriva positiva saker? Jag kommer inte på ett enda just nu. Kommentera gärna om ni kommer på något.

Vore det inte bättre att vi beskrev våra jobbiga saker på något annat sätt som är vad som helst bara inte så starka?

Givetvis så finns det stunder i livet som är allt annat än bra, och saker som är galet svåra att kämpa sig igenom.Det  ÄR stora saker så klart. Jag vill inte förminska något här.
Men visst är det väl så att en del problem får onödigt stort utrymme i våra liv?

Du ÄR stark som kämpar på i livet med de saker du utsätts för men vi kanske kan skippa just ordet demoner och använda oss av andra uttryck som inte skrämmer upp våra hjärnor än mer än de redan är?

Och till personen som skrev kommentaren, jag tror att du vet vem du är:

Oavsett vad du går igenom så KOMMER du att komma igenom det. Du har så mycket styrka inuti dig att det lyser igenom när du själv skriver. Du behöver bara hitta ett sätt att se det på själv.
Jag vet att du lider och jag önskar dig all lycka och kärlek i världen.
Du har berört mig utan att jag ens känner dig .- Det är styrka!