Svek, otrohet..
För en del så tar det beteendet slut redan i förskoleålder, vilket så klart är bra, men för en del så tar det aldrig slut.
Ibland kan vi se att någon annan runt oss har blivit utsatt föe dubbelspel, ser vi det på avstånd så kan vi beroende på situationen någonstans landa i att vi är tacksamma att det inte var vi som blev utsatta den här gången.
Jag läser i olika grupper på bl.a Facebook om unga tjejer som undrar varför deras partner är otrogen, eller vad de ska göra för att återfå förtroendet för en sådan partner.
Några rader senare så kan man i kommentarerna läsa att tjejen och deras partner inledde sitt förhållande genom att partnern redan den gången var otrogen mot sin partner.
Min personliga tanke är en fundering hur de kunde tro att de aldrig skulle kunna bli svikna på samma sätt av samma person?
Det är inte säkert att det blir så men risken existerar uppenbarligen eftersom människan har gjort samma sak tidigare, mot någon annan.
Likadant är det om du har en nära vän som sviker andra människor, eller talar bakom ryggen på dom eller spelar ut andra mot varandra. När du ser den människan göra så mot andra så är det dags att fundera på varför du inte skulle kunna bli drabbad
av samma sak när du umgås med samma människa.
Att sätta sig själv först är helt okej, men att luras, svika osv är det inte.
Människor avslöjar ofta sin moraliska kompass rätt snabbt och därigenom kan du fundera på hur och om det är värt att fortsätta bekantskapen eller inte. Vi måste inte behålla giftiga personer i våra liv, de har ju inget där att göra.