90 sekunder!
Jag menar, lets face it, om man inte reagerade direkt när en sabeltandad tiger slog till så var risken för livsfara rätt påtaglig?
Jag tror många av oss fortfarande har samma instinkt med oss än idag men behövs den verkligen alltid?
Att direkt följa sin impuls kan så klart vara till en fördel i vissa situationer men i andra kan det troligen vara något som inte ger positiva följder.
Häromdagen så fick jag pröva något nytt. När något är jobbigt så räknar jag till 90 sekunder innan jag agerar på det som jag känner.
Ofta så är en situation överspelad inom 90 sekunder. Är obehaget fortfarande kvar efter 90 sekunder så har jag hunnit lugna ner mig tillräckligt för att agera lugnt och sansat.
90 sekunder kan kännas otroligt långa om det handlar om t.ex ångest men är väl investerade om man med dom sekundrarna lyckas få ångesten under kontroll eller vad säger du?
90 sekunder för att känna efter, vad är det egentligen som jag känner nu? Hur känns det och hur bör jag respondera på det jag känner?
Kanske vore värt att prova på även för dig?
Denna tanke älskar jag. Att ge sig själv tid att känna och tänka efter innan, hade man gjort samma sak då?