onyourfeet.blogg.se

Vad är din största rädsla i livet när det kommer till dig själv?

Försök att inte räkna in familjen nu, utan bara dig själv.

Finns det något som du ofta går och oroar dig för ska hända dig?

Kanske en sjukdom, någon form av våldsbrott eller övergrepp?

Kanske att bli helt ensam utan sociala kontakter?

Kanske är du rädd för att någon ska skratta åt dig nästa gång du går ut genom dörren (det är också en rädsla och inte mindre värd än någon annan rädsla).

Först och främst vill jag säga att det är okej att vara rädd. Det är helt naturligt att vi har olika känslor inombords. 

Det finns dock några frågor vi bör ställa oss kring just våra rädslor.

1. Varför är jag rädd för detta? Rädslor har så klart olika ursprung, det kan vara statistiken du har läst kring hur vanligt eller ovanligt något är, saker eller personer i din närhet som har upplevt hemska saker osv..
2. Hindrar rädslan mig från att göra något jag vill göra? En del rädslor fyller ju faktiskt en funktion, att  vifta med massor av pengar i ett område med hög kriminalitet kanske inte är så himla smart ändå så där kan ju rädslan för att bli rånad vara befogad. Men om du inte kan gå ut på stan för att handla med femhundra kronor i fickanpga rädslan för rån så hindrar rädslan dig från något som du vill göra. Och givetvis ännu värre om rädslan för att bli rånad gör så att du inte kan gå till mataffären ens.
3. Tänker du logiskt kring rädslan?  Rädslor kan tyckas helt ologiska egentligen men när man tittar närmare på dom så har de ofta en förklaring. Många människor finner clowner väldigt skräckinjagande, så dumt vi lärde oss ju som små att skratta åt t.e.x clownen Manne. Måendet är inte ett dugg ologiskt. Vår överlevnad har delvis berott på vår förmåga att läsa av andra människor och deras mimik. Clownsminkning gör att vi riskerar att missa delar av mimiken vilket  troligen kan få våra hjärnor att leta reda på våra mest primitiva instinkter.