Ärliga känslor.
Jag försöker att hinna med.
Men de är så snabba. De lär sig nya saker inom loppet av en sekund och allt ska helst gå i en faslig fart.
De bråkar så där som syskon gör, möjligen mer intensivt.
Det går från solsken och kärlek till raseriutbrott innan jag hinner att blinka.
De älskar så helhjärtat, så intensivt och så mycket att själva världen borde vara stum av förundran.
En blomma på marken, en myra eller en långsam spindel kan fånga deras intresse oavsett hur mycket annat som sker runtomkring dom.
När de är arga så är de ofta helt ursinniga. Ingen kan ta miste på ilskan de känner och ingen nåd visas för trötta öron.
Vill de ha något så tar de det, är saken deras så finns inga förklaringar som är riktigt goda nog för att hindra dom från att driva igenom sin vilja.
Är de ledsna så syns det, det går inte att missa!
De är ärliga, hela deras kroppspråk avslöjar deras känslor för stunden. Som jag älskar det.
De har visat mig att allt behöver inte vara så komplicerat.
Var bara tydlig och ärlig, det kommer du långt med.
Tack älskade småttingar för att ni låter mig återupptäcka världen igen.
Vad jag känner igen i det som du skriver, sonen är precis så. Som jag älskar min lilla fis även fast alla raseriutbrott ❤️