När karriären lämnar djupa sår.

"I have seen horror, destruction, merciless acts of inhumanity. I have seen gallantry and heroism. I have sent and welcomed many good friends home. I have been shot at by enemies and spit on by the people we have fought to protect. "

-Vainuupo "A.V" Auegalio

Mannen som har delat med sig av dessa ord beskriver sin militära karriär inom USA’s krigsmaskin.
En karriär som gav honom sår inuti som inte verkar läka.
Jag såg honom i en dokumentär på HBO där han och andra veteraner tillsammans försöker att göra upp med, och bearbeta, den PTDS (Post-traumatic distress syndrome) de alla hade diagnosticerats med. Dokumentären heter "We are not done yet".

Jag är inte, och har aldrig varit, direkt något större fan av USA’s utrikespolitik när det gäller konflikter måste jag väl erkänna. 
Den psykologiska effekten på de människor som deltar däremot - den intresserar mig.
Även hur de unga människor som åker till ett annat land hålls övertygade om att de gör det av "rätt anledningar" har fascinerat mig genom åren.

I vilket fall, det här inlägget skriver jag för att jag känner att de här människorna förtjänar uppmärksamhet för att de delar med sig av något så djupt personligt och den inre kamp de för med sig själva varje timme av sina liv. Så, nästa gång ni inte vad ni ska kolla på, kanske bara avser att slötitta lite så kolla in denna:

Mer information hittar ni Här!


Kommentarer:

1 www.nouw.com/sannaevelyne:

Det här lät spännande! Fy för att ha varit med om & sett saker som dom...

Svar: Tanken vad det kan göra med ens psyke att utsättas för olika krigsscenarion är otäck. Man blir aldrig riktigt samma människa som tidigare tänker jag.
Sara Stödberg

2 Sandra:

Låter som ett program för mig. Den måste jag verkligen kika på ❤

Svar: Deras bestämdhet i att de inte är redo att stanna där de är mentalt är starkt. Hur de får ta konsekvenserna av andras beslut och leva med det resten av sina liv är svårt att ta in.
Sara Stödberg

3 My:

De förjänar all uppmärksamhet! De kämpar utan att många av oss ens ägnar en tanke åt dem! Fins skrivet! ❤️

Svar: De blir ofta behandlade som hjältar när de kommer hem, levande eller ej, priset de får betala är ofantligt högt. Jag har svårt att förstå att en hel nation är beredda, och ser en stolthet i att skicka sina unga till en avlägsen plats som de nästan aldrig har hört talas om, där de riskerar att dö.
Samtidigt är det ju någonstans fint att dessa unga människor är beredda att utsätta sig för detta för att försvara andra.
Sara Stödberg

4 Ullie:

gud ja det förtjänar de verkligen de tycker allt de gör är det rätta o så kan de må så dåligt själva

5 ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent och doula ★:

Jag får ångest av sånt där så kan inte kolla tyvärr, det blir för nära livet för mig. Låter nog konstigt men jag har valt bort vissa såna här delar i mitt liv. Det är för att måendet ska fungera :)

Svar: Bra att du kan känna och sätta den gränsen själv. Jag var tvungen att göra som dig under en period tidigare. Och vissa saker kan jag fortfarande inte titta på, det blir för jobbigt och jag bär med mig det i evigheter sen.
Sara Stödberg

6 Johanna:

Tunga ord från honom. De får gå genom mycket och får tyvärr inte så mycket stöd när de kommer hem ( om de kommer hem) vilket är katastrof, där brister usa. men med det synsättet som de har så blir tyvärr så, så nje jag är inget fan av usa utrikespolitik.

Svar: Jag minns inte om det var i början av kriget mot Afghanistan eller invasionen av Irak men jag kommer ihåg hur ett tv-program beskrev hur militären särskilt inriktade sig på att värva fattiga ungdomar från ”the projects”, de lovades en inkomst och utbildning mot att de gick med i det militära (det kan ha varit en dokumentär av michael Moore). Självklart så hoppade många på erbjudandet då de annars hade, vad de uppfattade det som, en hopplös framtid. Allt de ville var att komma bort från de fattiga områdena. Så obehagligt när människors fattigdom utnyttjas.
Sara Stödberg

7 Ullie:

ja men tack rara du . et är lite för kämpigt ofta nu suck <3

Svar: Vad är jobbigast?
Sara Stödberg

8 Kamilla:

Jag säga kan att min karriär som lärare har lämnat djupa sår inom mig efter flera vändor med utmattningssyndrom. Så tragiskt och tråkigt då jag älskade yrket-

Svar: Jag tänker spontant att du har betalat ett högt pris för att ge bättre förutsättningar till de barn du har mött. Jag kan bara föreställa mig hur du känner och inte ens då kommer jag i närheten av din verklighet. Det är underligt att så många, inom förskola och skolan, drabbas av utmattning och att så lite görs för att förbättra personalens förutsättningar. Trots allt så är personalen där ansvariga för att de viktigaste individerna i landet, vår framtid, våra barn. Hur tusan kan man låta bli att investera mer i bra arbetsförhållanden och se till att förutsättningarna skapas för att allas vår framtid ska kännas ljusare? Hur kan man inte värdesätta den yrkesgruppen mer?
Sara Stödberg

9 Sarah:

Den dokumentären har jag inte sett :P Det finns mkt bra på Netflix :)

10 Amanda:

Tack för ett bra tips denna ska jag verkligen kolla upp, är väl inte politiskt intresserad heller men denna lät intressant :)

Svar: Jag insåg att den är på HBO inte Netflix sorry!
Sara Stödberg

11 Emelie:

Det är fruktansvärt vad vissa människor måste gå igenom! Det sorgliga är när de som offrat sina liv för sitt land sen inte får någon hjälp från samhället. Inget jobb, boende eller psykologisk hjälp, så sorgligt 😔

Svar: Hemskt e det!
Sara Stödberg

Kommentera här: