Titta upp, du missar ju massor!

Jag upplever att jag ofta möter människor som sitter med blicken vänd ner i sin mobil mest hela tiden. Det har fått mig att reflektera över om de är medvetna om vad de faktiskt gör?

Allehanda spel och sociala medier verkar dessa människor använda sig av, kanske undermedvetet, för att koppla av och komma ner i varv. Sanningen är ju den att, även om vi rent fysiskt är stilla, så utsätta hjärnan konstant för nya intryck och även beslutsfattande. En del tycks vara beroende av telefonen så pass att vad eller vem som än försöker få deras fokus bort från telefonen möts av ett skarpt tonfall eller känslan av att störa.

Jag tänker att för ett barn så måste det sänka självförtroendet rejält. Barnet vill berätta något (på en gång så som barn gärna gör), och möts antingen av irritation eller ett ytterst oengagerat "mm". Barn behöver få uppmärksamhet så klart och får man inte uppmärksamhet genom positiva saker så är det lätt att man (undermedvetet) börjar söka uppmärksamhet på negativa och självdestruktiva sätt. Som om världen inte vore tuff nog att växa iupp i ändå.

Barnet uppfattas som "jobbigt" eller överenergiskt när de väl hamnar där, man söker om och om igen efter anledningen till att barnet t.ex gör saker som är skadliga för som eller för andra. Väldogt ofta missar den vuxna att se sin egen del i problematiken.
Barnet kan inte skydda sig från känslan av att inte vara värd uppmärksamheten, när det försöker påverka på ett eller annat sätt så möts de av kalla handen.
Den vuxnas hjärna är beroende av mobilen i något sjukt belöningssystem som pockar på uppmärksamheten efter en lång dag på jobbet. 

Sanningen är väl den att om man inte är medveten om vilka konsekvenser et mobilberoende kan ha i familjelivet så riskerar man att förlora allt. Dessutom så ger man barnen i familjen signaler man aldrig, medvetet, skulle vilja att de utsattes för.
Den dagen man bestämmer sig för att ändra sin (o)vana och titta upp från telefonen en stund så kan dina barn ha vuxit upp. 
Kanske har de vuxit upp till att göra något som du inte tycker känns bra? Då är det mycket möjligt att barnets känslor har etsat sig fast så djupt att det kanske inte ens går att reparera.

OM den dagen kommer så våga inte skälla på den unga individen. Dens beteende var ett sätt att hantera insikterna från uppväxtåren, de insikter och tankar som Du präntade in.

Fundera lite över det.  Spel, sociala medier, nyheter osv, de finns kvar om en stund. Minutrarna som du stjäl från ditt barns uppväxt däremot, de kommer inte tillbaka.
Kategorier: Allmänt
Taggar: Barn, Familjeliv, Konsekvens, Mobilberoende, Relationer, Uppväxt;

Kommentarer:

1 Sanna:

Håller helt och hållet med dig, Viktigt inlägg och hoppas dom som har det problemet tar till sig. Jag tänker många ggr vill man vissa varje sekund av sitt barns liv, genom att missa ögonkontakten som barnet visar, och man missar den genom att hålla i mobilen.

Svar: Kan bara hålla med dig
Sara

2 Anna:

Nu har jag inga barn, så just den biten har jag lite svårt för att relatera till men överlag tror jag att det är jättenyttigt att lyfta blicken lite oftare.

3 Sandra:

Alltså detta är så sant, jag tänker på det ofta om jag ska vara ärlig, hur vi dokumenerar allt via sociala medier på en gång när allt händer. Det ska kollas instagram och fb för att få reda på vad som händer i andras liv. Även jag är en bov i detta, det erkänner jag. Som du säger så får man aldrig tillbaka deras barndom ❤

4 Sandra:

Alltså detta är så sant, jag tänker på det ofta om jag ska vara ärlig, hur vi dokumenerar allt via sociala medier på en gång när allt händer. Det ska kollas instagram och fb för att få reda på vad som händer i andras liv. Även jag är en bov i detta, det erkänner jag. Som du säger så får man aldrig tillbaka deras barndom ❤

Svar: Lite känns det som att vi förlorar kontakten med varandra, när man ses har man inget att prata om egentligen för man vet allt via sociala medier, t.o.m dagens middag lägga ut på Instagram.. så knäppt när världen behöver mer kontakt och närhet..
Sara

5 Evelina:

Är verkligen sjukt hur mobilerna har tagit över våra liv. Det är sällan man ser någon utan en mobiltelefon som dom kollar på

Svar: Ja jag får ju erkänna att jag rätt ofta sliter upp den jag med men jag har blivit rätt bra på att minska användandet i närheten av mina barn.
Sara

6 Hanna:

Detta håller jag med, jag o min sambo har en mobilfritt på kvällarna och vi har börjat umgås så mycket mer, hemma hos mina föräldrar har aldrig mobiltelefoner varit välkomna vid matbordet det blir mer fokus på varandra vilket r trevligt :)

Svar: Jag tycker att det är jättebra. Vi missar så mycket av vår tid tillsammans.
Sara

7 Kamilla:

Jag tror inte att det bara är de sociala mediernas fel att några barn får växa upp med föräldrar som inte är närvarande och engagerande i sina barns liv. Så sorgligt....tyvärr kommer de föräldrarna säkert inte se eller ens märka av barnens avståndstagande förrän de blir gamla och sitter ensamma på hemmet och ingen kommer på besök.

Svar: Det är så sorgligt
Sara

8 Marie:

Håller helt med. Jag och maken jobbar mycket med socialmedia, redigering och skrivande, men barnen kommer alltid först. Alltid. När de är hemma och vakna så får vi schemalägga så att någon av oss alltid är där med barnen. Laga mat och städa/plocka är en sak och säga ”just nu kan jag inte leka för pastan ska hällas av”. Men att inte leka eller se dem för att mobilen är viktigare, nä. Det går bort.

Svar: Så skönt att ni har en strategi ni använder er av. Tror att många fler skulle behöva följa ert exempel.
Sara

9 ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent och doula ★:

Det är jättesorgligt tycker jag, många förlossningar varnar om att föräldrarna idag först sätter upp mobilen innan de tar sig ann bebisen numera. Det är skrämmande, lika på BB anknytningen består av mobilen och sedan bebisen i andra hand. Är glad att jag fick barn 2004, då var det inte alls så där :(

Svar: Jag tänker samma sak som dig där när min förstfödda kom var året 1997 och mobiler var långt ifrån lika utvecklade som nu vilket gjorde att de användes mer sällan. Jag har sett föräldrar gå till lekparken, medans deras barn leker så sitter de konstant med blicken i telefonen utan en tanke på hur långt borta de är mentalt om något skulle inträffa. Man blir sugen på att skaka om dom..
Sara

10 Johanna:

Alltså så viktigt att tänka på som förälder. Hört så många som satt tider att mellan 17-20 har vi skärmförbud typ. Så skulle jag också vilja göra när jag får barn. Tror man missar såååå mycket av den lilla tiden man har tillsammans på vardagarna. Kram <3

Svar: Jag känner lite att ju mindre kontakt och uppmärksamhet man ger till sina barn desto mer så öppnar vi dörren deras liv för personer som inte vill dom väl också. När ett barn råkar ut för tvivelaktiga typer online t.ex så tänker jag att det nog kan vara tufft nog att ta upp med sin förälder, att behöva ta upp det med en förälder som du inte känner ser dig alls eller visar att den värdesätter dig genom sina handlingar måste vara en sjukt svår sak att göra. Vi accepterar inte att folk beter sig illa, ignorerar eller nonchalerar oss på arbetsplatsen men hemma kan man verka helt omedveten om att man gör det själv mot de man älskar mest.. så vridet.
Sara

11 Lillan Kind:

Vilket otroligt bra och viktigt inlägg! Jag har tänkt på det här så många gånger. Det är beklämmande att se när barn blir ignorerade av föräldrar som inte kan slita blicken från mobilen. Helst tittar dom på barnet genom telefonen när nästa foto till de sociala medierna ska tas. Du har helt rätt i vad barn lär sig av det här beteendet. Jag som vuxen tar illa upp när människor jag umgås med ägnar uppmärksamheten åt sin mobil hela tiden. När man t ex sitter på en restaurang och samtalet hela tiden avbryts av aviseringar som måste kollas. Det är skrämmande många som behandlar människorna som finns i deras närhet med nonchalans. Men när likasinnade möts märker dom det inte, eftersom dom ignorerar varandra och tycker att det är naturligt.

Svar: Jag kan förstå att man omedvetet försöker att distrahera hjärnan från stress, jag vet ju själv hur desperat man kan vara efter att få lugn inom sig. Särskilt efter en lång och stressig dag. Mobilerna är så lättillgängliga alltid och bjuder in till en värld utan vardagens alla problem och som har öppet 24/7 året om. Men, precis som allt annat så blir det skadligt när det går ut över de relationer man har i livet. Som andra parten i ett sådant förhållande så kan man ju säga tack och hej och gå vidare i livet om vi känner att det är läge för det. Men som barn, du kan ju inte gå eller skaffa nya ”vuxna” bara så där. Det är tragiskt och samtidigt som jag blir arg så tänker jag att jag känner lite med de som sitter med mobilen där, vilken dyr läxa de kommer få smaka på en vacker dag. Känslan av att vara en värdelös förälder som från början hade alla möjligheter att vars där men ändå lyckades kasta bort chansen lär tynga väldigt många.
Sara

12 Moa Hansson :

Detta är verkligen så himla sant! Så galet att mobilerna tagit över så himla mycket på min sons förskola har dom till och med satt upp en lapp på dörren där det står ”lägg ner telefonen detta är det viktigaste mötet på hela dagen ” :/

Svar: Det budskapet borde fler förskolor sätta upp för det är så väldigt sant.
Sara

13 JUNITJEJ:

Så sant, så sant. Men jag tror inte det bara beror på sociala medier som dessa föräldrar inte ägnar någon tid åt sina barn. Jag tror de inte hade brytt sig ändå.

14 Björn:

Wow vilken inspirerande text 🙂 jag har också tänkt på det väldigt mycket har ju två barn hemma och man sitter nästan för mkt med mobilen. Känner igen mig i din text, vi har börjat med att när vi kommer hem så lägger vi bort mobilerna 2-3h tills de lägger sig, som sagt det kan vänta barnen är viktigare..

Svar: Helt rätt prioriterat vi har ju valt att sätta barn till världen en gång och att låte de lida pga saker som vi faktiskt kan påverka får mig att fundera på hur vi tänker. Det är lite lustigt hur en del tycks veta allt om vad som sker i sociala medier, saker som trendar för stunden men inte har en susning om hur Juniors dag på förskolan har varit..
Sara

15 Fnulan:

Vi har skärmförbud mellan 17-20. Jag höll på att dö....men idag har vi spelat kort och man ser hur glad Mira är. Det betyder världen. Vi ska nog klara detta.

Svar: Klart ni klarar mobil-detox. Mira gör så mycket för ert liv så om man kan tänka, just som du säger, att det ger henne glädje och ett rikare liv så är det nog lättare att vara hård mot sig själv. Har du tänkt på att genom mobilen så är det lite så att vi släpper in hela världen till det rum vi sitter? Varenda otäck sak vi ser på sociala medier bearbetar vår hjärna där vi är, utan en chans egentligen att hinna bearbeta all information.. skrämmande..
Sara

16 Sarah:

Det är kul att kolla sociala medier men jag skulle aldrig välja att hålla på med sånt istället för att göra något annat :) Sen är det ju ett måste att ta kort för att kunna lägga ut och för att ha kvar som minnen :)

17 Mirre - Sweetwords:

Ja man måste verkligen tänka på vad man prioriterat och inte, samt man sja tänka på hur mycket skärmtid det är eg. Ja barn pickar ju på uppmärksamhet, men varför ja precis för man prioriterat annat då

Svar: Ja du har så rätt. Ibland verkar människor sakna förmågan att se att när det gäller barn så svarar de ofta bara på vuxnas beteende gentemot dom.
Sara

18 Annica:

Åh, vad jag håller med dig! Tyvärr har jag ett skärm/uppkopplingsberoende, men jag är medveten om det och jag försöker dra ner på detta. Försöker ge barnen en annan, bred, bild av bara "skärmen" som lekplats.

Svar: Att se problemet och faktiskt reflektera över det är ett jätteviktigt första steg att ta. Jag hade nog lite problem förut. Sen tog jag ”mod” till mig, raderade alla spelappar och plockade bort snapchat. Sedan bestämde jag mig för att när vi äter så ska min telefon vara upp och ner-vänd och liggandes utanför köket. Bägge sakerna stressade mig enormt till en början men nu är det dags för nästa steg i min ”detox”, igår så fick telefonen stanna nere i fickan på vägen till och från förskolan vid både hämtning och lämning,med ljudet avstängt och ingen vibration. Kämpa på, vi har ju bara ett liv så varför slösa det på en skärm när vi inte måste. Det är ditt liv alldeles för värdefullt för.
Sara

19 Moa Larsson:

Det här är ett så himla viktigt ämne och jag är glad att du skriver om det så att vi läsare får en tid att reflektera och tänka efter lite. När Lilla My föddes tog jag bort både ljud och vibration på min telefon då jag inte ville att någon ringsignal eller vibration skulle störa oss om vi hade somnat eller var på väg att somna. Idag är hon två och ett halvt år och jag har fortfarande inte satt på varken vibration eller ljud på telefonen. Vilket iof är skitjobbigt när man tappar bort den, men annars är det skönt att inte hela tiden bli störd om man lagt ifrån sig telefonen. Jag är rätt aktiv på sociala medier, speciellt på twitter där jag har över 2000 följare, vilket gör att det ibland kan dundra på med notiser. Brukar ha som vana att stänga av notiserna på sociala medier för att inte få upp allting på skärmen och bli stressad av det.

Svar: Jag tror att du har gjort helt rätt val där.Jag kan förstå önskan av att kunna bli nådd om det är en krissituation som att en släkting eller god vän insjuknar eller behöver hjälp. Men samtidigt tänker jag att när jag var liten så fanns det bara hemtelefoner och telefonautomater (Yes jag e gammal nu;) ), vi klarade oss med det då, varför måste vi alltid vara anträffbara nu?
Sara

20 Anneli @ spinkfinger.com:

Håller helt med dig! Detta har jag tänkt på så mycket. Speciellt när jag är i lekparken med vänner och deras barn. Det känns lite som de vill gå dit för att få tid att glo i telefon men det är ju precis tvärtom när man går till ett sådant ställe.

Barnen ropar på mig "Anneli Anneli Anneli titta på mig" precis lika som de hade ropat till mamma eller pappa. Och så får jag höra att jag en vacker dag kommer bli en sådan bra mamma. Ja visst det det är trevligt att höra men jag ger ju deras barn uppmärksamhet därför ropar de på mig.

Kanske är därför föräldrarna frågar om jag vill följa med ;) Inte mig emot, jag älskar att leka med barn men det kan ändå bli så fel.

Svar: Att få vara den vuxna för ett barn som går att lita på, och som man kan ty sig till är en av de finaste komplimanger man kan få, men som du säger, det är ju av fel anledning,
Sara

21 Therese:

Nu har jag inga barn, men jag kan ändå relatera till det där. Det är så många som sitter fast i sina mobiler, och när spelen känns viktigare än relationerna runt om en så har det ju verkligen gått för långt. Just det där med att man antingen blir helt bortkopplad från omgivningen eller t.o.m otrevlig känns som ett stort varningstecken när det kommer till beroende..

Svar: Jag tänker lite samma som dig där. Om kroppen skapar ett behov av att bruka mobilen så ofta och ihållande så kan det kanske till och med vara ett beroende av mobilen på samma sätt som spelmissbruk på onlinekasinon. spelmissbruk känns mycket vanligare än jag upplever att andra människor tror och kan försätta en individ, och hens familj i ett rent helvete pga konsekvenserna utav det. Så sorgligt.
Sara

Kommentera här: