Jakten på den rätte..

Jag läser en hel del om olika relationer mellan människor, jag finner psykologi och mänskligt beteende väldigt, väldigt intressant som säkert flera av er redan har listat ut genom att besöka min blogg.
 
En del saker är mer intressanta än andra som t.ex vad människor har för yttre och inre drivkrafter och kanske mest av allt vad som får människor att uppleva sig sämre än andra och även acceptera den känslan.
 
I den här texten tänkte jag dela med mig av några tankar som inte på något sätt är förknippade med faktiska fakta utan mer mina personliga reflektioner.
 
Jag har under mitt liv stött på en hel del människor som varit singlar och många av de människorna har uttryckt att de känner sig väldigt ensamma och att de verkligen vill ha någon där att mysa med framför tv`n om kvällarna, gå på bio med eller att dela sina djupaste hemligheter med.
Detta sätter i vissa fall käppar i hjulet för den som är ensam. 
Man vill inte delta i en del sociala tillställningar för man vill ju inte vara den enda där som inte har någon partner med sig, eller se alla andra par som man uppfattar är så lyckliga tillsammans att ens egen ångest över att bara ensam triggas igång.
 
Man tvivlar på sitt eget värde, är det ingen som vill ha mig, varför duger jag inte, vad har jag gjort för att förtjäna att vara ensam, finns där verkligen ingen för mig?
Ångest och känslan av hopplöshet kan triggas igång när vänner runt omkring börjar gifta sig, bilda familjer och man står kvar där och känner att man inte ens är i närheten av att vara där än. Vid dop och bröllop så kan välmenande personer le och fråga "Snart är det väl din tur?".
De menar väl men det blir någonstans ännu ett utpekande och känslan i den ensamma kan nog uppleva det på samma sätt som om de hade sagt "Det här kommer du alrig att få uppleva själv, det vet du va?"
När människor i bekantskapskretsen anordnar mysiga parmiddagar så blir man inte inbjuden, så klart, det är ju en parmiddag och man kan uppleva att man är som osynlig just pga den där personen som man inte har vid sin sida.
 
 
 
 
 
Bristen på samhörighet med en partner kan lätt bli en sorts fixering, och lösningen man känner för många av ens problem börjar plötsligt enbart vara "..om jag bara hde någon som..".
 
Det är natulrigt, det är en överlevnadsinstinkt att känna tillhörighet med en partner. För att kunna föröka oss, om vi nu ska prata på någon form av fackligt språk, så behöver vi en partner.
I vårt samhälle så är faktiskt en partner något som öppnar dörrar till t.ex parmiddagar osv..
Den samhörigheten är inte densamma som till en nära vän.
Tröstande försöker folk berätta för den som är ensam att om den bara har lite tålamod så kommer nog den rätte fram till sist även för dom.
Jag tänker att hade jag varit den som är ensam och fått höra det så hade jag fått en impuls att skrika rakt ut; "Nääääääär då??".
 
De ensamma försöker hitta någon, om inte annatså kanske  för att få uppleva bekräftelse genom sexuella aktiviteter. Swipe hit och swipe dit.
Det är inte fel att göra så och jag kommer aldrig att döma den som gör det då jag tänker att de flesta vet nog vad de ger sig in på när de skaffar appar som Tinder och liknande.
Däremot så kan jag känna att det är synd om man blandar ihop det sexuella behovet och det känslomässiga behovet av en annan människa.
 
Om du vore den som var den ensamma, den som inget hellre vill än att hitta en potentiell livskamrat och som mår väldigt dåligt för att du inte är där än, så undrar jag hur du själv tänker att det ska ske.
Om du har ångest t.ex så är det lätt att isolera sig och stanna hemma.
 
Om du stänger in dig på det sättet, tänker du då att brevbäraren ska komma med en partner-leverans till dig, eller söker du kanske på sociala medier för att hitta den perfekta partnern för just dig?
Kärlek har förvisso uppstått genom oväntade krockar mellan kundvagnar i livsmedelsaffärer, men, det känns dock ändå inte som något som man kan förlita sig på ska inträffa.
 
Jag är ingen expert på ämnet men jag tror att man först kanske måste försöka övertyga sig om att man faktiskt duger med eller utan partner. Om vi funderar lite på de människor vi mött på vägen, genom livet, så är ofta, de som drar blickar till sig, samma människor som strålar, eller iaf ger sken, av ett hyfsat självförtroende.
Det kanske egentligen är så att du först behöver en bra och förlåtande relation till dig själv?
Om vi hela tiden vänder blicken mot marken så kommer vi aldrig att få ögonkontakt med en annan människa, vem vet, då kanske vi försummar en chans, ett tillfälle att skpa kontakt?
Jag har ingen "quick-fix" att dela med mig av, men jag vet att ditt tåg har inte gått än, det är inte kört än.
 
Det är farligt att vara desperat efter en partner, men det här inlägget är redan nu så långt så vad jag menar med det ska jag lyfta i ett annat inlägg.
 
Var rädd om dig och döm dig inte för hårt, du är bättre än så.
 
 

Kommentarer:

1 Björn:

intressant ämne, och jag håller med i mycket men jag har ingen egen erfarenhet så av att vara "ensam" eller singel för länge så jag kännt den där oron, stressen/ångesten, som tur är kan jag tycka. Gillar din blogg och det du skriver om, väldigt intressanta ämnen du tar upp som får en att reflektera.

Svar: Tack, min ”mission” är just att få människor att tänka ett steg längre och att se sitt eget värde!
Sara

2 Melissaskywalkz:

Helt rätt! När jag var yngre var jag i många ohälsosamma förhållande av rädsla för att vara ensam. Sen hittade jag en grabb som visade mitt värde och sen dess har jag hållt mig långt ifrån alla idioter hahah

Svar: Om det inte är för personligt, och för nära, för dig skulle inte du kunna dela med dig mer om din väg till ett ”nyktert”(säger man så ens?) liv?
Om inte i ett inlägg så kanske i ett DM?

Jag är jätteintresserad av vad människor använder som verkligen får dom att lämna ett destruktivt liv bakom sig.
Sara

3 madde:

Det där är väldigt intressant. Levde själv som singel i många år tills jag träffade min nuvarande make. Han dök upp i mailboxen typ, och det var efter att jag bara släppt tanken på att träffa någon. Det var alltså ingen dejtingsida utan på en annan mer social sida.

Svar: Så härligt, tänk vad ödet har i beredskap för oss när vi minst anar det!
Sara

4 Jennysvardag:

Så intressant skrivet. Visst finns de en sanning i det som du skriver. Jag har slutat bry mig om att jag är singel. Jag har allt som jag vill ha

Svar: Du har ju en liten man i ditt liv ändå, och vem kan matcha honom?
Sara

5 linda lii lundberg:

svårt ämne som många har erfarenhet av. jag är den sorten som försöker slappna av och vara den jag är, i hopp om att mr right ska dyka upp. än har jag inte sett till han och är 42 men vad gör det ...

Svar: Jag tror att det är bäst att vara just avslappnad men öppen för intryck. Om den rätta aldrig dyker upp så har man ju iaf njutit av livet medans man väntat
Sara

6 Kathrinea:

Jätteintressanta funderingar och intressant ämne! Känns lite som samhället liksom är uppbyggt för att man ska leva i par och att nästan allting blir enklare när man gör det, man delar på alla kostnader och ansvar och så. Och det är verkligen som att alla förväntar sig att man ska leva i par och att alla vill det och nästan tycker synd om en för att man är lever själv. Men jag kan liksom tycka att det är ganska skönt att vara själv ibland också :)

Svar: Det finns så klart för och nackdelar med allt. Du behöver t.ex inte planera in saker veckor i förväg för att få ditt och en partners schema att fungera överens, du kan laga vilken mat du vill behöver bara utgå från dig själv och vad du vill ha, ingen kommer att gnälla för att det minsann var din tur att diska, Du bestämmer över tvn 24/7!

Men som du säger visst känns det som att samhället utgår från att alla ska para ihop sig, som något jäkla tvång för att passa in. Det är sorgligt på så många nivåer att jag knappt vet vart man ska börja. Live and let live liksom.. om människor får chansen att trivas i det liv de lever för stunden så kanske fler kan uppskatta sig själva lite mer
Sara

7 Tommytott:

Intressant inlägg.

Jag var livrädd månader innan jag träffade killen jag än i dag är tillsammans med och innan jag kom ut att jag skulle få leva singel och inte hitta någon som älskar mig för den jag är. Men så fel jag hade.

Svar: Alltså, det är så fint när man hör hur alla dessa negativa tankar människor har om sig själva, sitt värde och (o)möjligheter till att bli älskade överrumplas av livet och smulas sönder helt. Sedan önskar man ju så klart att individen aldrig hade behövt känna så från första början. Jag önskar dig all lycka i världen (och att du slipper ha ont så klart!)
Sara

8 Popprinsessan:

Som flera redan skrivit, intressant ämne! Det finns ytterligare en aspekt tycker jag. Det här med att vi som kanske redan hittat en partner (ofta) är dåliga på att bjuda in den som av en eller annan anledning inte har någon partner. Varför är det viktigt att det är jämnt antal runt bordet? Varför är det så många som tror att den som är singel, eller kanske gräsänka/änkling inte vill komma när det bara är par? Sedan kan det så klart vara så att vissa inte vill gå av just den anledning, att det bara är jämna par annars. Men som sagt, jag tror att det finns olika vinklar på det.

Svar: Självklart så är det så också. Jag kan tänka mig att det är någon slags fixering vid tanken på att någon ska hamna utanför som i sin tur leder till att de.. hamnar utanför.
Man är så rädd för att såra och göra illa att man på eget bevåg fattar beslutet att en specifik person nog inte vill vara med.
Sara

9 Hanna Karlsson:

Jag lever i en relation så det här är ett inlägg jag inte riktigt kan relatera till i den livssituation som jag är nu. Men jag minns när min äldsta grabb var bebis. Då var jag ensam, hade lämnat barnens pappa redan under graviditeten. Jag hade tankar som vem kommer vilja ha mig, en ensamstående mamma liksom. Men när jag minst anade det så dök Rickard upp och 14 år senare har vi det fortfarande väldigt bra tillsammans.

Svar: Så himla härligt att era vägar korsades!
Sara

10 Anette:

Intressant inlägg. Jag tänker lite på " the secret" vad man skickar ut i universum.. " duger man inte för parmidagen" kan det bli en kostig " sanning" för en själv. bra att du belyser

Svar: Jag är en av de här läskiga typerna som kan sitta vid fönstret på ett café enbart för att iaktta andra människor. Att se samspelet och kommunikationen mellan människor är fascinerande. Både den orala kommunikationen och den väldigt viktiga fysiska kommunikationen. Som betraktare så kan man ofta se och höra hur en människa säger en sak men visar en helt annan sak med kroppen. ”Jag visste att jag kunde lita på dig” med armarna i kors över bröstet t.ex.. Helt galet att se.
Sara

11 Johanna:

Men hur många har man inte varit med bara för att få känna sig lite älskad eller ens att nån vill ha en. Allt för att få bekräftelse av både samhället och en kille. Så sjukt ändå! Jag var tex den som dejtade bara för att ha nått och komma med när tjejkompisarna pratade om deras killar, haha.

Svar: Så himla galet egentligen. Jag tänker att vi redan som barn formas av allt och alla till att ”passa in”. Det handlar om att de försöker lära någon hur man ska göra men ofta handlar det ju om att säga saker som ”Du kan inte det där än”, ”Du är för liten för det där”, Säg förlåt”, ”be om ursäkt för att du tog leksaken”, i det sistnämnda fallet tänker jag att barnet har tagit en leksak som barnet verkligen ville ha men någon annan lekte med. Hur många sådana negativa fraser kan man ge någon som växer upp utan att det påverkar deras uppfattning om dom själva? Kommunikation är nog nyckeln till mycket, inte bara vad man säger utan även hur och när.
Sara

12 Fnulan:

En av mina vänner är så kritisk till sig själv och känner inte sig värdig att hitta någon, därför gör hon inte det heller. Hon ser ju inte de som finns. Och jag måste erkänna att jag är lite less på hennes självömkan, jag hittar inte fler ord till henne. Så svårt.

Svar: En tanke är att försöka få upp samtalsämnet när ni ses och låta henne prata på, inte ge några råd eller ord alls som dömer hennes dialog, varken positivt eller negativt. Titta henne i ögonen. Medvetet lyssnande. Min teori är att du på så sätt visar henne att du bryr dig tillräckligt för att lyssna men får hon varken medhåll eller mothugg så kommer hon kanske att överge ämnet efter ett par gånger och du har inte gjort något dåligt alls. Du har funnits där, du har lyssnat. Om hon frågar saker som ”eller vad tycker du” så fråga bara om hon kan ta ett konkret exempel och utveckla det så att du får bättre möjlighet att först henne.
Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag, om du orkar pröva så ge mig gärna feedback sen😉
Sara

13 Annica:

Jag tror absolut man måste vata ett med sig själv först innan man kan bli bekväm med en till i sitt liv. Jag tex, nyskild men ändå ... ännu sambo med min exman. Pga letar lägenhet. Och ja? Jag kommer vata frivilligt singel rätt länge om jag känner mig rätt.

Svar: Jag har en tanke om att det är bättre att vara ensam än att leva tillsammans med någon om det inte gör en lycklig. Att vara singel behöver ju inte vara något man vantrivs med ändå så känns det som att samhället gärna vill pränta in att man måste vara två..
Sara

14 Sandra:

Detta är precis den typen av inlägg som jag gillar ❤
Jag har en kompis som är singel. När hon var sambo var de ett kompispar som träffades, min kompis blev aldrig hembjuden och de umgicks aldrig efter att min kompis gick isär med sin sambo. Nu har det andra paret också gått isär och mannen har börjat kontakta min kompis. De känner varandra sen innan, de är båda singlar...jag sa go for it och se vad som händer. Då kom vi till den stora frågan, är det rätt mot kvinnan dvs hennes vän.
Jag ifrågasatte vänskapen, hon har inte brytt sig om min vän, de har inte umgåtts, vad är det för vän egentligen? Har hon någon skyldighet gentenmot sin vän, jag tycker det inte, för hon känns inte som någon riktig vän.
Spännande tankar och funderingar detta med singlar, ensamhet och tvåsamhet.

Svar: Det gör mig glad att höra att du gillar inlägget!
Relationer mellan människor är så fascinerande att analysera.
Rent spontant så känner jag kanske att det måste ju finnas andra karlar i världen än just honom.
Samtidigt så, när jag reflekterar över det du berättar, så förtjänar ju din vän att vara lycklig även om det är med honom och de har ju inte inlett något under tiden de hade andra partners så där är ju ryggen fri.
Däremot så hade jag nog, om jag vore kvinnan som hon betraktar som vän, uppskattat om jag fick reda på vad som försiggick från någon av de två inblandade. Bättre så om de har kontakt än att man får veta via omvägar för det kan säkert väcka en del frågor..
Sara

Kommentera här: