Kommentarer:
Helt rätt! När jag var yngre var jag i många ohälsosamma förhållande av rädsla för att vara ensam. Sen hittade jag en grabb som visade mitt värde och sen dess har jag hållt mig långt ifrån alla idioter hahah
Det där är väldigt intressant. Levde själv som singel i många år tills jag träffade min nuvarande make. Han dök upp i mailboxen typ, och det var efter att jag bara släppt tanken på att träffa någon. Det var alltså ingen dejtingsida utan på en annan mer social sida.
Så intressant skrivet. Visst finns de en sanning i det som du skriver. Jag har slutat bry mig om att jag är singel. Jag har allt som jag vill ha
svårt ämne som många har erfarenhet av. jag är den sorten som försöker slappna av och vara den jag är, i hopp om att mr right ska dyka upp. än har jag inte sett till han och är 42 men vad gör det ...
Jätteintressanta funderingar och intressant ämne! Känns lite som samhället liksom är uppbyggt för att man ska leva i par och att nästan allting blir enklare när man gör det, man delar på alla kostnader och ansvar och så. Och det är verkligen som att alla förväntar sig att man ska leva i par och att alla vill det och nästan tycker synd om en för att man är lever själv. Men jag kan liksom tycka att det är ganska skönt att vara själv ibland också :)
Intressant inlägg.
Jag var livrädd månader innan jag träffade killen jag än i dag är tillsammans med och innan jag kom ut att jag skulle få leva singel och inte hitta någon som älskar mig för den jag är. Men så fel jag hade.
Som flera redan skrivit, intressant ämne! Det finns ytterligare en aspekt tycker jag. Det här med att vi som kanske redan hittat en partner (ofta) är dåliga på att bjuda in den som av en eller annan anledning inte har någon partner. Varför är det viktigt att det är jämnt antal runt bordet? Varför är det så många som tror att den som är singel, eller kanske gräsänka/änkling inte vill komma när det bara är par? Sedan kan det så klart vara så att vissa inte vill gå av just den anledning, att det bara är jämna par annars. Men som sagt, jag tror att det finns olika vinklar på det.
Jag lever i en relation så det här är ett inlägg jag inte riktigt kan relatera till i den livssituation som jag är nu. Men jag minns när min äldsta grabb var bebis. Då var jag ensam, hade lämnat barnens pappa redan under graviditeten. Jag hade tankar som vem kommer vilja ha mig, en ensamstående mamma liksom. Men när jag minst anade det så dök Rickard upp och 14 år senare har vi det fortfarande väldigt bra tillsammans.
Intressant inlägg. Jag tänker lite på " the secret" vad man skickar ut i universum.. " duger man inte för parmidagen" kan det bli en kostig " sanning" för en själv. bra att du belyser
Men hur många har man inte varit med bara för att få känna sig lite älskad eller ens att nån vill ha en. Allt för att få bekräftelse av både samhället och en kille. Så sjukt ändå! Jag var tex den som dejtade bara för att ha nått och komma med när tjejkompisarna pratade om deras killar, haha.
En av mina vänner är så kritisk till sig själv och känner inte sig värdig att hitta någon, därför gör hon inte det heller. Hon ser ju inte de som finns. Och jag måste erkänna att jag är lite less på hennes självömkan, jag hittar inte fler ord till henne. Så svårt.
Jag tror absolut man måste vata ett med sig själv först innan man kan bli bekväm med en till i sitt liv. Jag tex, nyskild men ändå ... ännu sambo med min exman. Pga letar lägenhet. Och ja? Jag kommer vata frivilligt singel rätt länge om jag känner mig rätt.
Detta är precis den typen av inlägg som jag gillar ❤
Jag har en kompis som är singel. När hon var sambo var de ett kompispar som träffades, min kompis blev aldrig hembjuden och de umgicks aldrig efter att min kompis gick isär med sin sambo. Nu har det andra paret också gått isär och mannen har börjat kontakta min kompis. De känner varandra sen innan, de är båda singlar...jag sa go for it och se vad som händer. Då kom vi till den stora frågan, är det rätt mot kvinnan dvs hennes vän.
Jag ifrågasatte vänskapen, hon har inte brytt sig om min vän, de har inte umgåtts, vad är det för vän egentligen? Har hon någon skyldighet gentenmot sin vän, jag tycker det inte, för hon känns inte som någon riktig vän.
Spännande tankar och funderingar detta med singlar, ensamhet och tvåsamhet.
intressant ämne, och jag håller med i mycket men jag har ingen egen erfarenhet så av att vara "ensam" eller singel för länge så jag kännt den där oron, stressen/ångesten, som tur är kan jag tycka. Gillar din blogg och det du skriver om, väldigt intressanta ämnen du tar upp som får en att reflektera.