Kommentarer:
Gud vilket toppen inlägg! Har inte tänkt på det där med förskole åren förns du skrev det. Man jämför sig med allt typ, nu ska jag börja tänka mer på det. Kram
Ja så är det ju, vissa saker får man inse och släppa och gå vidare, och vissa får man acceptera att det är som det är, det är en intressan tanke
Ett intressant ämne, så jag ska försöka begränsa längden på min kommentar! :D Jag vill börja med att säga att jag tar personligen i beaktande om det jag gör endast påverkar mig själv, eller om det påverkar andra. Som spelare i ett idrottslag måste jag vilja vara med och lyfta laget. Jag kan inte lattja runt på planen och bara vara nöjd att jag får vara med. Som frimärkssamlare hemma på min kammare räcker det om jag gör mig själv nöjd med de små papperbitar jag lyckas få tag på. På en arbetsplats är alla en länk i en kedja, och ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Så då återstår frågan när man presterar lagom mycket. För om helheten ska fungera kan man inte underprestera, men man ska inte behöva överprestera.
Jag accepterar mitt liv som det är i nuläget, men jag vill att min hälsa förbättras och mitt mål är att bli frisk. Resten löser sig. Det har det alltid gjort! :)
Så bra du skriver och förklarar på ett sånt bra sätt. Att acceptera är så viktigt. Jag vill bli bättre på att verkligen återhämta mig så jag orkar med det som livet erbjuder.
Så bra inlägg och verkligen något som är värt att tänka på. Vet inte riktigt vad jag vill förbättra just nu, men det är ju nästan allt, hahah. Så synd ändå att man inte bara kan vara nöjd <3
Tycker att balansen mellan att driva sig själv framåt och att acceptera sig själv för den man är kan vara svår att finna. Ändå känns det som att jag har landat i något väldigt bra för tillfället. Isen är tunn och kan när som helst brista men gasa och bromsa om vartannat har varit min framgång ❤️
Så kloka ord! Jag jobbar väldigt mycket med acceptans i mitt liv just nu efter alldeles för många år som högpresterande "duktig flicka"🌸💕
Viktigt att våga andas och ta ett steg tillbaka för att utvärdera läget. Bedöma vad jag vill lyckas med och vad som är ok att bara vara ok på eller till och med vara ok med att suga på ngt. Det räddar oss i förlängningen.
Det här är ett väldigt starkt inlägg för mig. Jag känner mig träffad (inte negativt) men utifrån att jag så OFTA tänker i dessa banor, och även upprörs över det system som pressar oss till leda :(.
Just nu accepterar jag att känna saknad efter en person. Det har inte hänt något med den här personen men vi ses inte så mycket som jag vill så konstant saknad är mitt nya normalläge. Annars är jag ändå väldigt tillfreds mig den jag är. Så ja, acceptansen kring den jag är, är större idag. Jag nedvärderar inte mig själv lika ofta även om jag såklart ibland får lite bakslag.
Oj vad jag fick börja tänka nu. Jag har ju varit där tidigare, och jämfört och tänkt att jag kan bli bättre. Men på senare år har fokus varit på att jag är bra som jag är. Jag är med dig så långt att vi alla måste fundera på om något kan förbättras eller inte. VI är ju alla bra och bättre på olika saker. Just nu kan jag däremot inte svara på frågorna. Jag har inte hunnit komma så långt i mina funderingar. :)
Spot on! Det gäller verkligen att hitta balansen i vad man kan acceptera och var man vill jobba vidare för att utvecklas. Jag vill verkligen förbättra jobbet med mitt företag :)
Ja vi måste att stanna upp och vara tacksamma i det som är nu och det vi är och har. Varför jagar vi konstant lycka eller det som är "bättre", är det så mycket bättre....
Under mina resor med utmattningssyndrom pratades det om acceptans, agera och aktivera. För om man inte själv kan acceptera så blir man inte frisk. Man måste flörstå och ta till sig för att för att kunna börja agera.
Så bra inlägg, det stämmer verkligen! Jag har aldrig jämfört mig med andra dock har jag inte heller alltid varit nöjd med mig själv. Mitt fokus just nu ligger på att acceptera att jag inte är superwoman och kan göra allt ;)
Väldigt fint inlägg måste jag säga och kloka ord . Jag kan tycka att det dör med likes på instagram o sånt har blivit lite väl mkt .
Jag har aldrig följt nåra av dom där :P Klart det är kul med likes men det är ju inte det viktigaste i livet :)
Ja jag har faktiskt inte heller koll på vilka som är de storbloggare. Har heller inte lust och läsa deras. Varför ska barn redan vid den åldern börja tävla om vem som har det bättre än andra?
Det är så sant, mycket av det lärde jag mig på yogan. En av våra lärare där var extremt duktig på sådant, och inte förrän långt senare förstod jag vad hon egentligen gjorde. Jag kan triggas av att "de som kan" slänger massa verktyg i ansiktet på mig. Då blir jag tvär, men så som hon gjorde så blev det naturligt. Använder mig mycket av SOAL i min vardag.
Väldigt kloka tankar! Här gäller det ju också verkligen att kunna prioritera, för det fungerar ju inte i längden att alltid jobba för att bli bättre i laget, på jobbet, som fru, mamma, vän, på sin hobby, osv.. Att nöja sig, i alla fall just nu, känns väldigt viktigt i en värld som baseras på prestation.
Åh denna underbara när man hittar den balansen mellan krav o harmoni. Harmoni i att man har accepterat men ändå lite krav på att utvecklas. Den är svår att kommma till.
Är jobbigt att man ska behöva tävla i allt mot andra, att man ska vara bättre på allt. Jag tycker att ska tävla mot sig själv istället, för sig själv, för att man själv vill.
Alltid lika kloka inlägg! Själv kämpar jag med själv-acceptans även om jag blivit bättre med åren!
Igen så rätt du har. Det första är att acceptera, vilket jag äntligen gjort. Sen är det att kika vart mina områden på förbättring ska ske. Tack ❤
Riktigt bra inlägg som jag hoppas på att många läser. Jag ser livet som att istället för att passa in och pressas till saker så gör jag enbart de som känns rätt och de som är roligt för mig. Man lever enbart 1 gång och varför ska jag vara missnöjd med livet när man blir gammal o grå?!