Det här med acceptans..

De flesta av oss har på ett eller annat sätt pressats, av oss själva eller yttre faktorer/personer, till att bli bättre på allt vi tar oss för.
Bättre betyg, bättre position på jobbet,  bättre lön osv.
Redan i förskoleålder så jämför man sina föräldrar med andras; "Min pappa är starkast" t.ex.

Vi har lärt oss att vi vill ha allting bättre. I en del yngre generationer kan man se att antalet "likes" på en bild på Instagram eller en kommentar på Facebook känns väldigt viktigt många gånger.
Man vill passa in bland de människor man ser upp till, för några år sen var det bloggare som Kissie och Paow, vilka som trendar nu får jag väl erkänna mig utdaterad på. Jag följde aldrig dom men jag minns att jag tyckte att Kenza (?) var väldigt vacker.

Nu pratas det mycket om "acceptans" bland de människor som sysslar med mindfulness och KBT.
Att acceptera att idag är det så här, och att det kan få vara okej.
Du kanske inte har högsta betyg idag, bästa positionen på jobbet eller bästa lönen men det är ändå okej. Du kan vara bra ändå.
Som f.d tränare så kan jag absolut koppla acceptansen till en person. Du måste inte vara bäst på planen för att vara en otroligt bra person.
Men om resultatet du ger mig av dig på planen inte ger mig förbättring i längden så kan jag inte acceptera det. Om du är nöjd med att vara nummer fem i en serietabell och inte försöker att bidra till att laget klättrar till bättre placering så kan jag inte acceptera det. Mitt jobb kommer sällan, eller aldrig, att gå ut på att stanna på lägre eller samma placering som när jag kom.

Det är en svår balans mellan acceptans och att kämpa för att vara bättre. Vi måste avgöra inom vilka områden vi kan förbättras och där räkna in vad det kostar oss i form av energi och tid. Vi måste även avgöra inom vilka områden det är okej att stanna upp och acceptera att det är här vi är och att vi inte har något större behov av att komma längre. Om vi inte gör det så kan konsekvensen bli att vi vill så mycket att vi till sist går sönder och inte kan varken förbättras eller acceptera vår tillvaro.

Vad kan du acceptera i ditt liv just nu?
Vad vill du förbättra?
Och det viktigaste av allt, känns dina mål rimliga?

Kommentarer:

1 Www.mrskjellstrom.se:

Riktigt bra inlägg som jag hoppas på att många läser. Jag ser livet som att istället för att passa in och pressas till saker så gör jag enbart de som känns rätt och de som är roligt för mig. Man lever enbart 1 gång och varför ska jag vara missnöjd med livet när man blir gammal o grå?!

2 https://nouw.com/elliealjundi:

Gud vilket toppen inlägg! Har inte tänkt på det där med förskole åren förns du skrev det. Man jämför sig med allt typ, nu ska jag börja tänka mer på det. Kram

Svar: ❤️
Sara

3 Mirre:

Ja så är det ju, vissa saker får man inse och släppa och gå vidare, och vissa får man acceptera att det är som det är, det är en intressan tanke

4 Lillan Kind:

Ett intressant ämne, så jag ska försöka begränsa längden på min kommentar! :D Jag vill börja med att säga att jag tar personligen i beaktande om det jag gör endast påverkar mig själv, eller om det påverkar andra. Som spelare i ett idrottslag måste jag vilja vara med och lyfta laget. Jag kan inte lattja runt på planen och bara vara nöjd att jag får vara med. Som frimärkssamlare hemma på min kammare räcker det om jag gör mig själv nöjd med de små papperbitar jag lyckas få tag på. På en arbetsplats är alla en länk i en kedja, och ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Så då återstår frågan när man presterar lagom mycket. För om helheten ska fungera kan man inte underprestera, men man ska inte behöva överprestera.
Jag accepterar mitt liv som det är i nuläget, men jag vill att min hälsa förbättras och mitt mål är att bli frisk. Resten löser sig. Det har det alltid gjort! :)

5 Jennysvardag:

Så bra du skriver och förklarar på ett sånt bra sätt. Att acceptera är så viktigt. Jag vill bli bättre på att verkligen återhämta mig så jag orkar med det som livet erbjuder.

Svar: ❤️ Jag har aldrig klarat det förut men nu kör jag yoga hemma framför youtube efter att barnen har somnar om kvällen klart tips
Sara

6 Johanna:

Så bra inlägg och verkligen något som är värt att tänka på. Vet inte riktigt vad jag vill förbättra just nu, men det är ju nästan allt, hahah. Så synd ändå att man inte bara kan vara nöjd <3

Svar: Förbättringar är bra men jag tänker att man måste vara väldigt medveten om hur många man vill genomdriva åt gången. Jag brukar tänka att jag är rätt nöjd med en del sidor hos mig själv, andra behöver förbättring men, och det är viktigt, jag tävlar bara mot mig själv.
Sara

7 Moa Larsson:

Tycker att balansen mellan att driva sig själv framåt och att acceptera sig själv för den man är kan vara svår att finna. Ändå känns det som att jag har landat i något väldigt bra för tillfället. Isen är tunn och kan när som helst brista men gasa och bromsa om vartannat har varit min framgång ❤️

Svar: Jag tycker det låter som att du har kommit till en viktig insikt där. Ta inget för givet men släpp katastroftänk
Sara

8 Frökenny :

Så kloka ord! Jag jobbar väldigt mycket med acceptans i mitt liv just nu efter alldeles för många år som högpresterande "duktig flicka"🌸💕

Svar: Hon är livsfarlig den där ”duktiga flickan”. Vad varför var det egentligen så himla viktigt att vara duktig kan jag tänka nu i efterhand
Sara

9 PT Lilla Ax:

Viktigt att våga andas och ta ett steg tillbaka för att utvärdera läget. Bedöma vad jag vill lyckas med och vad som är ok att bara vara ok på eller till och med vara ok med att suga på ngt. Det räddar oss i förlängningen.

Svar: Verkligen, du har som vanligt helt rätt i det du säger.❤️
Sara

10 ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent och doula ★:

Det här är ett väldigt starkt inlägg för mig. Jag känner mig träffad (inte negativt) men utifrån att jag så OFTA tänker i dessa banor, och även upprörs över det system som pressar oss till leda :(.

Svar: Kan tänka mig att du, i din profession träffar barn som pushas för att ”passa in” även om det är ett spel på olika villkor. Det är bedrövligt känner jag.
Sara

11 Hanna Karlsson:

Just nu accepterar jag att känna saknad efter en person. Det har inte hänt något med den här personen men vi ses inte så mycket som jag vill så konstant saknad är mitt nya normalläge. Annars är jag ändå väldigt tillfreds mig den jag är. Så ja, acceptansen kring den jag är, är större idag. Jag nedvärderar inte mig själv lika ofta även om jag såklart ibland får lite bakslag.

Svar: Alla separationer från de man tycker om gör ont, hur korta eller långa de än må vara. Ditt inlägg härom dagen imponerade på mig. Du fortsatte, du stuvade om planen och fortsatte även när det var sjukt jobbigt, långt ifrån alla som klarar av att göra så!❤️
Sara

12 Elisa:

Oj vad jag fick börja tänka nu. Jag har ju varit där tidigare, och jämfört och tänkt att jag kan bli bättre. Men på senare år har fokus varit på att jag är bra som jag är. Jag är med dig så långt att vi alla måste fundera på om något kan förbättras eller inte. VI är ju alla bra och bättre på olika saker. Just nu kan jag däremot inte svara på frågorna. Jag har inte hunnit komma så långt i mina funderingar. :)

Svar: Jag känner mig nog också allt er tillfreds med mig vartefter åren tickar på, inte det att jag inte skulle kunna ha det ännu bättre, finns ju massor med områden att utvecklas inom men jag väger allt oftare kostnaden i tid och energi mot vad jag får ut av något..
Sara

13 Anna:

Spot on! Det gäller verkligen att hitta balansen i vad man kan acceptera och var man vill jobba vidare för att utvecklas. Jag vill verkligen förbättra jobbet med mitt företag :)

Svar: Och det märks, var rädd om dig bara. Älskar dock passionen du visar!
Sara

14 Anonym:

Ja vi måste att stanna upp och vara tacksamma i det som är nu och det vi är och har. Varför jagar vi konstant lycka eller det som är "bättre", är det så mycket bättre....

Svar: Kloka ord som ger eftertanke hos mig. Är vi lyckliga när vi kommit fram till vårt mål eller vill vi ha mer då?
Sara

15 Kamilla:

Under mina resor med utmattningssyndrom pratades det om acceptans, agera och aktivera. För om man inte själv kan acceptera så blir man inte frisk. Man måste flörstå och ta till sig för att för att kunna börja agera.

Svar: Mycket bra förklarat tycker jag. Jag tycker att en vanlig uppfattning verkar vara att bara man får sova maaaassoooor så kommer man att må bra igen. Sömn är jätteviktigt så klart, men det känns som att det är en ojuste syn för det är ett helt nytt sätt att leva ändå..
Sara

16 Melissa:

Så bra inlägg, det stämmer verkligen! Jag har aldrig jämfört mig med andra dock har jag inte heller alltid varit nöjd med mig själv. Mitt fokus just nu ligger på att acceptera att jag inte är superwoman och kan göra allt ;)

Svar: Va? Men om jag inte är Superwoman (min sambo har faktiskt sagt den meningen ordagrant till mig i en situation för längesen), och du inte heller är det, vem katten är det då?😉 Jag har börjat försöka väga mellan energi jag lägger ner på något och vad jag faktiskt får ut av det.
Sara

17 Michelle :

Väldigt fint inlägg måste jag säga och kloka ord . Jag kan tycka att det dör med likes på instagram o sånt har blivit lite väl mkt .

Svar: Jag tycker att det är så synd när man ser människor uttryckligen be om likes. Det värderar ju aldrig människan i sig.
Sara

18 Sarah:

Jag har aldrig följt nåra av dom där :P Klart det är kul med likes men det är ju inte det viktigaste i livet :)

19 Amanda :

Ja jag har faktiskt inte heller koll på vilka som är de storbloggare. Har heller inte lust och läsa deras. Varför ska barn redan vid den åldern börja tävla om vem som har det bättre än andra?

Svar: Precis! Men ändå sker det om och om igen, det är en rätt jobbig tanke..
Sara

20 Madde:

Det är så sant, mycket av det lärde jag mig på yogan. En av våra lärare där var extremt duktig på sådant, och inte förrän långt senare förstod jag vad hon egentligen gjorde. Jag kan triggas av att "de som kan" slänger massa verktyg i ansiktet på mig. Då blir jag tvär, men så som hon gjorde så blev det naturligt. Använder mig mycket av SOAL i min vardag.

Svar: Jag har fastnat för yogan nu. Minst en meditation per dag också. Så mycket skönare inuti.
Sara

21 Therese:

Väldigt kloka tankar! Här gäller det ju också verkligen att kunna prioritera, för det fungerar ju inte i längden att alltid jobba för att bli bättre i laget, på jobbet, som fru, mamma, vän, på sin hobby, osv.. Att nöja sig, i alla fall just nu, känns väldigt viktigt i en värld som baseras på prestation.

Svar: Verkligen, här och nu,
Sara

22 Hanna:

Åh denna underbara när man hittar den balansen mellan krav o harmoni. Harmoni i att man har accepterat men ändå lite krav på att utvecklas. Den är svår att kommma till.

23 Snabela :

Är jobbigt att man ska behöva tävla i allt mot andra, att man ska vara bättre på allt. Jag tycker att ska tävla mot sig själv istället, för sig själv, för att man själv vill.

24 Katja:

Alltid lika kloka inlägg! Själv kämpar jag med själv-acceptans även om jag blivit bättre med åren!

25 Sandra:

Igen så rätt du har. Det första är att acceptera, vilket jag äntligen gjort. Sen är det att kika vart mina områden på förbättring ska ske. Tack ❤

Svar: Väg mödan mot lönen, är det något som är värt vad du lägger in så go for it!
Sara

Kommentera här: