Angående dig..

Ibland har jag svårt att bestämma mig för hur jag tycker att era kommentarer känns när jag läser dom. Förstå mig rätt här, jag är sjukt tacksam över att ni läser bloggen, den otroliga pepp och uppmuntran jag får från er gör mig motiverad att fortsätta att skriva.
Jag har sällan mött så otroligt fina människor som just här, i bloggvärlden.
Just Du som läser nu gör faktiskt mitt liv ännu bättre.

Samtidigt så kan jag bli väldigt ledsen när jag ser hur en del av er dömer er själva och er förmåga att ta er ur ett jobbigt mörker som ni tycks ha halkat in i. Det gör mig så väldigt ont att se hur många av er upplever att ni inte klarar något som för andra kanske verkar superenkelt.
Jag får lite av en mental bild av ett hungrigt barn som står och tittar in genom fönstret till en restaurang och liksom vill insupa den värme, glädje, kärlek och mat som människorna därinne tycks ha.
Barnet missunnar ingen annan allt det där men önskar att det fick vara med, att det fick uppleva samma känsla även det.

Det finns några saker vi måste vara medvetna om;
  • Ingen människa, oavsett hur rik eller fattig kommer att gå smärtfri genom livet, det är bara en fasad. Alla klarar vågar inte öppna upp, andra väljer att vara väldogt privata med det som är tufft. Vi kanske möter dom leendes inne i affären men är helt omedvetna om att när de sättet sig i sin bil så forsar tårarna fram.
  • Att se sakers positiva effekter är ett aktivt val. Jag kan välja att fortsätta att fokusera på det som är jobbigt i stil med "åh,vad jag inte vill tvätta idag sååå jobbigt." Eller "Oj så skönt det blir när jag har tvättat, älskar hur lukten av ren tvätt sprider sig i min lägenhet". Givetvis finns det undantag där allt bara är jobbigt, vi kan behöva acceptera det i bästa KBT-anda, det får vara så. Värdera inte dig själv utifrån det.
  • Värdera inte alla dina känslor, en del känslor kan du inte kontrollera men du kan bestämma dig för att acceptera att de finns där. De gör sig varken till en bättre eller sämre person.
  • Våga be om hjälp, det tycks vara en svårighet många har, just att be om hjälp. Det är ibättre att be om hjälp medans du är på rätt väg än när skutan väl kapsejsat.
  • Fundera verkligen igenom, när du tycker att saker går åt skogen, om du är rädd för att lyckas eller för att misslyckas? Om du är för van vid att misslyckas så är det mycket möjligt ett mönster du stjäla har präntat in. Misslyckanden är du van vid och kan hantera, att lyckas är du inte van vid och det i sig kan, undermedvetet vara skrämmande.
All kärlek till dig som läser, för mig är Du värdefull!

Kommentarer:

1 Hanna :

Så bra skrivet, jag har börjat tänka mer o mer på att inte ta livet så seriöst-jag kommer ju inte ur det levande ändå. Därför är det viktigt att tänka mer här o nu o försöka må bra i det:)

Svar: Visst är det så och alla historier om våra liv som vi ska berätta för våra barnbarn en gång i tiden, var ska de komma ifrån om vi inte lever livet fullt ut fram tills dess?
Sara

2 Anna:

Vilket fint inlägg. Just det där med att se de positiva effekterna behövde jag verkligen en påminnelse om just nu. Jag har så svårt för att komma loss och vilja göra saker idag.

Svar: Man måste ju inte alltid ta sig för saker, jag har likadana dagar ibland. En del dagar suckar jag djupt och tänker att världen går inte under för att jag inte uträttar allt jag borde göra. Morgondagen kommer ju ändå. Andra dagar går jag plötsligt, och utan förvarning från 0-100 på ett ögonblick och sen kan jag inte stoppa istället. Där någonstans så måste jag finna en acceptans för både hur jag är och hur läget är.. Det måste få vara okej ibland att bara umgås med sig själv!
Sara

3 Hannas krypin :

Jag kan tänka mig att det är jobbigt att läsa kommentarerna. Jag tycker att din blogg är bra då den uppmuntrar till att tänka till men också se på sig själv med snällare ögon.

Svar: Det gör bara så sjukt ont inuti det man ofta kan läsa mellan raderna. Så många gånger som jag önskat att jag bara, utan ett ord, fick krama om någon av de som kommenterar. Jag delar självklart inte åsikter med alla men det måste man inte göra för att känna hur empatimätaren ibland slår över då alla verkar vara väldogt sympatiska människor.
Sara

4 Popprinsessan:

Håller med dig om att väldigt många verkar må väldigt dåligt.. och man kan ju fundera på om det är fler som mår dåligt nu än tidigare, eller om det bara är fler som vågar/klarar av att vara öppna med det... Oavsett är det sorgligt att det finns så lite hjälp att få. Tack för dina positiva tankar!

Svar: Jag tänker att vi måste nuförtiden möta fler intryck än förr. Vi bombarderas från alla håll, ofta med mycket tragiska och jobbiga saker, via internet. Det utöver en ökad press från samhället och troligen en annan slags medvetenhet bidrar nog till att fler går sönder. Det är så synd men den största boven mot människor är ju människan tror jag.
Sara

5 Johanna:

Min mamma har alltid varit väldigt självklart hela uppväxten med att vi vet aldrig hur andra har det hemma, vi har ingen aning om vad folk går igenom så man måste alltid vara snäll. Så viktigt, för man vet ju verkligen inte. Kram <3

Svar: Precis, jag gillar din mamma. Hon har i flera av dina kommentarer framstått som en sådan människa som ser djupare i andra än bara ytan och en riktig människor-vän. Från djupet av mitt hjärta nu, hur konstigt det än må verka, ge henne en kram från mig och tacka för att hon har förmedlat de delarna vidare till dig❤️
Sara

6 Madde:

Det sista känner jag igen mig allt för väl i. Känslan av att inte lyckas. och hur lätt det är att fastna i det.

Svar: Jag har varit där också, främst i en period från unga tonår och lång tid framåt. Det var nog egentligen först som fotbollstränare som jag kunde identifiera samma beteende hos en del spelare som jag insåg hur det fungerade. Vilken aha-upplevelse det blev. Det händer fortfarande men inte lika ofta tack och lov.
Sara

7 Lillan Kind:

Ett jättebra inlägg, och du har så rätt! Jag kan tänka liknande tankar när jag läser många inlägg. Det finns verkligen ingen människa som kommer gå smärtfri genom ett superenkelt liv. Man måste inte känna efter hela tiden hur jobbiga saker känns, utan man kan välja att leta efter det som är positivt i tillvaron - hur små saker det än må vara. Personligen har jag ingen större vana vid att hantera misslyckanden, och jag har större delen av livet tagit för givet att jag ska lyckas med saker. Så när sjukdomen slog så hårt var jag oförberedd. Men jag ger aldrig upp, utan gnetar mig tillbaka. Hur långsamt det än går framåt är det bättre än att stå still och fastna.

Svar: Du är, i mångt och mycket, en inspiration för mig. Om jag har tvivlat så har du, genom ety inlägg med jävlaranamma i, fått mig att ställa mig upp igen. Stort tack, jag lär minnas dig långt efter bloggarnas tid i mitt liv!
Sara

8 Junitjej:

Att läsa kommentarer är inte alltid så enkelt, men man blir varm i kroppen ifall man får RÄTT kommentarer.

Svar: Önskar bara att alla kunde våga älska sig själva lite, lite mer.
Sara

9 Melissa Skywalkz:

Jag förstår verkligen att du blir ledsen av att läsa sånt, tänker att alla uppfattar säkert dina texten olika! Men de flesta hittar nog något positivt :)

Svar: Jag hoppas verkligen att jag kan bidra med en extra reflektion iaf över hur mycket alla är värda. Flera av er har blivit, vet inte hur jag ska uttrycka detta utan att det blir fööör skumt men, vänner på något sätt. Nu när jag tänker efter lite mer så inser jag att jag ofta (åtminstone sista tiden) vet mer om vad som händer i era liv än i mina IRL-vänners liv.. En del av er bryr jag mig så klart mer om än andra då ni har berört mig på ett eller annat sätt.
Sara

10 Mirre - Sweetwords:

Så fint du skriver och kontrar tillbaka, samt bra att du förklarar hur du tänker och att du förklarar att med dina texter inte alls menar deppigt eg, utan att det mer är ett djupt tankesätt

Mer pepp åt oss som sagt =D

Svar: Det jag skriver nu ska du ta mer seriöst än det låter. Du är den första tandsköterskan som jag faktiskt tycker riktigt bra om!
Sara

11 Fnulan:

Usch ja jag vet, jag är en av dom som inte är snäll mot mig själv. Så himla dumt. Jag är därför tacksam för att du hjälper mig att komma ihåg att värdera mig själv mer.

Svar: Det är helt galet egentligen för jag tycker ju att du är en störtskön brud, snygg dessutom!
Sara

12 Fru Elversson:

Från botten av mitt hjärta TACK för att du gör sådana här fantastiska och peppande inlägg! Det får iaf mig att tänka en extra gång på vad det är jag läst, för att försöka få in det. Jag tränar på att tycka om mig själv, men det är så svårt :/

Önskar dig en härlig helg! Glöm aldrig att du är värdefull! <3 Kram

Svar: Fina du, tack för din kommentar. Du har säkerligen fått flertalet domar om dig själv från andra, från tester, från reklamer och från sådana människor som bara vill trycka ner andra för att glänsa starkare än just du har gjort. Ta fram dina gamla minnen från de dagar du har strålar, skriv ner saker som du genomfört. Du kanske får kämpa en stund med det men det är ett bra sätt att komma en bit på vägen. När du har gjort det så fundera över varför de andra skulle ha rätt att anse dig sämre, oavsett om du verkligen upplever och känner det så eller inte, för är det så att du själv trycker ner dig så måste du fråga dig själv varför när du sitter där med en lista på saker du är stolt över, t.ex vem
Som spelade på ert bröllop om jag minns rätt?❤️
Sara

13 www.nouw.com/sannaevelyne:

Vilket bra inlägg! Håller helt med dig!

Svar: Tänk hur mycket bättre världen skulle bli om vi bara tyckte lite mer om oss själva! Tack snälla för att du tog dig tid att läsa❤️
Sara

14 Amanda:

Du har verkligen så rätt i det du skriver vi har alla våra problem även om vissa inte vill visa det. Försöker faktiskt tänka att alla har vi våra problem än att alla har det bättre än mig. :)

Svar: Så är det. Hur skulle annars t.ex missbruk och kvinnomisshandel kunna finnas i mörkertal? Det är alltid någon som har det riktigt tufft men vi kan aldrig vara säkra på vem av alla de som vi möter.
Sara

Kommentera här: