Ibland har jag svårt att bestämma mig för hur jag tycker att era kommentarer känns när jag läser dom. Förstå mig rätt här, jag är sjukt tacksam över att ni läser bloggen, den otroliga pepp och uppmuntran jag får från er gör mig motiverad att fortsätta
att skriva.
Jag har sällan mött så otroligt fina människor som just här, i bloggvärlden.
Just Du som läser nu gör faktiskt mitt liv ännu bättre.
Samtidigt så kan jag bli väldigt ledsen när jag ser hur en del av er dömer er själva och er förmåga att ta er ur ett jobbigt mörker som ni tycks ha halkat in i. Det gör mig så väldigt ont att se hur många av er upplever att ni inte klarar något som för
andra kanske verkar superenkelt.
Jag får lite av en mental bild av ett hungrigt barn som står och tittar in genom fönstret till en restaurang och liksom vill insupa den värme, glädje, kärlek och mat som människorna därinne tycks ha.
Barnet missunnar ingen annan allt det där men önskar att det fick vara med, att det fick uppleva samma känsla även det.
Det finns några saker vi måste vara medvetna om;
- Ingen människa, oavsett hur rik eller fattig kommer att gå smärtfri genom livet, det är bara en fasad. Alla klarar vågar inte öppna upp, andra väljer att vara väldogt privata med det som är tufft. Vi kanske möter dom leendes inne i affären men
är helt omedvetna om att när de sättet sig i sin bil så forsar tårarna fram.
- Att se sakers positiva effekter är ett aktivt val. Jag kan välja att fortsätta att fokusera på det som är jobbigt i stil med "åh,vad jag inte vill tvätta idag sååå jobbigt." Eller "Oj så skönt det blir när jag har tvättat, älskar
hur lukten av ren tvätt sprider sig i min lägenhet". Givetvis finns det undantag där allt bara är jobbigt, vi kan behöva acceptera det i bästa KBT-anda, det får vara
så. Värdera inte dig själv utifrån det.
- Värdera inte alla dina känslor, en del känslor kan du inte kontrollera men du kan bestämma dig för att acceptera att de finns där. De gör sig varken till en bättre eller sämre person.
- Våga be om hjälp, det tycks vara en svårighet många har, just att be om hjälp. Det är ibättre att be om hjälp medans du är på rätt väg än när skutan väl kapsejsat.
- Fundera verkligen igenom, när du tycker att saker går åt skogen, om du är rädd för att lyckas eller för att misslyckas? Om du är för van vid att misslyckas så är det mycket möjligt ett mönster du stjäla har präntat in. Misslyckanden är du van
vid och kan hantera, att lyckas är du inte van vid och det i sig kan, undermedvetet vara skrämmande.
All kärlek till dig som läser, för mig är Du värdefull!
Så bra skrivet, jag har börjat tänka mer o mer på att inte ta livet så seriöst-jag kommer ju inte ur det levande ändå. Därför är det viktigt att tänka mer här o nu o försöka må bra i det:)