När kommer du att dö?

Har du någonsin funderat över vad människor kommer att säga om dig på din begravning?
Vad vill du att de ska prata om?
Vad är det du vill bli ihågkommen för?
 
Lite jobbigt ämne, jag vet, men en rätt bra tankeställare ändå för det du gör idag skulle kunna vara det som sedan speglar av sig i vad det talas om på din begravning.
Ingen av oss är ju lovade en morgondag.
 
Det du vill göra och det du vill bli ihågkommen för behöver du börja jobba med redan nu.
Vi har inte all tid i världen hur skrämmande och jobbig den tanken än är.
 
Vi väljer vilket steg vi ska ta härnäst i livet.
Vi väljer hur vårt liv ska påverka andra.
Man kan ha råkat riktigt illa ut på olika sätt men vad vi gör med den erfarenheten är vårt ansvar.
Vi bestämmer själva hur länge isf vi har tid att bära en offerkofta över våra axlar och vi väljer när vi anser att det är dags att bearbeta, kanske söka hjälp, och ta oss vidare i livet.
Vad du gör idag påverkar hela din framtid.
 
Gör något bra av dagen.
Du är stark.
Du kan.
Jag tror på Dig!

Kommentarer:

1 ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★:

Jag ska inte ha någon begravning, mig får de bränna direkt när jag dör och föra ner i jorden. Jag tror att de flesta kommer minnas mig som är vänlig och varm person. :)

Svar: Vad har fått dig att fatta det beslutet? Att du inte ska ha någon begravning eller typ minnesstund? Jag värderar alltså inte din tanke på något sätt men är nyfiken på hur du kom fram till det.
Sara

2 Chanelle:

Det är så svårt att veta vart man ska börja! Men söka hjälp är ju en bra början :) Försöker tänka så nästan varje dag. "vad kan jag göra idag?" Oavsett om det bara är att ta en promenad eller plocka in disken så kan det vara ett framsteg mot bättre tider :D
Så djupt att tänka på vad folk skulle säga, har tänkt på det när jag lyssnat på poddar om folk som dött att de alltid säger så fina saker om dem, att de som dött verkar ha vart så himla bra människor som skulle göra skillnad på jorden. Så tänker på det ibland faktiskt.

Svar: Tycker att du har ett jättebra tänk när det gäller att utföra saker under dagarna. Vissa dagar måste man verkligen kämpa för att få saker gjorda, oavsett hur ”små” de kan anses vara.

Jag har också reflekterat över det där med allt positivt som nämns när någon går bort och det har hänt flera gånger att jag tänkt att jag hoppas att de har nämnt samma saker till personen när den levde.
Sara

3 Lillan Kind :

Återigen ett jättebra inlägg!😊 Jag håller verkligen med dig! Det jag vill bli ihågkommen för - och därmed lever så gott jag kan efter - är att jag var omtänksam, modig, positiv och en person som aldrig gav upp.

Svar: Det är jättefina egenskaper tycker jag.
Jag vet faktiskt inte vad jag vill bli ihågkommen för riktigt. Möjligen för att jag har påverkat ungdomar i en positiv riktning när det gäller synen på andra människor.
Sara

4 Jennifer:

Jag tänker aldrig på döden :)

Svar: I mitt fall så är det nog så att jag så många gånger, på olika sätt, har upplevt delar av döden att jag inte kunnat undvika det.
Sara

5 Amanda:

Ja jag brukar tänka på döden ibland och det är skrämmande. Men försöker också göra saker jag mår bra av och vill göra för som du säger så har vi inte all tid i världen.
Gäller att ta vara på tiden vi har :)

Svar: Det gör du så rätt i, alltså att minnas att vi inte har all tid i världen. Det är inget fel att göra det man är rädd för med motiveringen att annars vet man inte om man kommer att hinna med det.
Sara

6 Hanna:

Oj jag tänker aldrig på döden eller hur någon skulle minnas mig. Dör jag så dör jag. Tills dess ska jag ha det så roligt och meningsfullt som jag bara kan.

Svar: Ja fyll livet med glädje, vad vore det väl annars värt?
Sara

7 Melissaskywalkz:

Jag reflekterade mycket över det när min fästman gick bort. Jag vet precis vad jag vill, jag ska bli kremerad och donera alla organ jag kan så jag har varit noga med att prata med mina nära om det. Begravning och grav är för familjens skull så det får de bestämma.

Svar: Du och jag är väldigt lika i tänket där. Det viktigaste är att det som sker efter min död är att de som är kvar får må så bra som möjligt.
Och att donera borde någonstans vara självklart, vi behöver ju inte organen längre iaf så det är bättre om de kan hjälpa någon annan att få mer tid eller bättre livskvalité med sina nära och kära.
Sara

Kommentera här: