Gillar du vad du ser i spegeln?

Vi pratade tidigare om hur man kan vara missnöjd med sin kropppå olika vis.

"De som är väldigt smala önskar sig ofta några fler kilon medans den som har lagt på dig gärna önskar att de fick ge några av sina kilon yill den förstnämnda kategorin.
Alla har vi nog varit missnöjda med något någon gång i livet.
Jag tillhör den tunnare kategorin och är t.ex. otroligt avundsjuk på alla vackra kvinnor där ute som har en fylligare rumpa. Det utöver de andra sakerna som att jag får ont när jag ligger ner på en del sätt då det känns som att skelettet skaver mot skinnet nästan, jag fryser lätt och då så att jag skakar och hackar tänder, Det eviga tjatet om jag inte ska äta lite mer (trots att jag nyss har vräkt i mig mer mat, kakor eller vad som det nu bjuds på) för att inte nämna det otaliga antalet bebisar som jag har burit har ansett att mina nyckelben är otroligt bit- och sugvänliga.
Alla dessa saker är nackdelar med att vara åt det mer tunna hållet i
kroppsform"
 
Givetvis så finns det hälsoaspekter med att vara åt det rundare  hållet också.

Om vi bortser från hälsoaspekterna av våran vikt och kikar på vår mentala syn på våra fysiska drag.
Vi är alla olika och det finns ingen annan på hela planeten som ser ut exakt som dig.
Vi blir matade hela tiden, genom hela vår uppväxt,och sedan dagligen i vårt vuxna liv med bilder av hur vi "borde" se ut och hur vi förväntas klä oss. Och vi tar in detta, särskilt som barn, och låter detta påverka oss i vår uppfattning om vår kropp och dess former.

En del jagar en perfekt kropp på gymmet och andra bantar eller vräker i sig.
Det är olika dieter hit och dit och variationerna av dom verkar vara lika oändliga som universum.
Allt för att uppnå någon form av ideal.
Någon annans ideal.
 
Varför kan vi inte se det där vackra när vi tittar i spegeln?
Vi ser det ju hos varandra när vi möts. De flesta människor verkar uppskatta alla andras, nästan precis vem som helst annans, utseende mer än sitt eget.
Vi talar om BMI, måttband och vikter i evinnerlighet.
Men är det inte lite galet att vi låter ett måttband eller en siffra på en våg avgöra när vi är lyckliga?
Och när vi väl når den siffran, är vi lyckliga då? 
Stannar vi då och bara kastar in handduken och säger "Jahapp, nu är jag nöjd, nu är jag färdig!".
Oftast hittar vi något nytt att tycka illa om, kanske en specifik rynka eller att vi har "för håriga" underarmar.
Vi vägrar ge oss, det är alltid något fel på vår kropp, någonstans.
 
Är det inte så att det i många fall är vår insida vi behöver jobba med? 
Vår egen självbild?
Vi kanske borde jobba med att acceptera oss själva och vårt sätt att ständigt hitta fel hos oss själva?
 
Ur hälsoaspekt så är det nog bäst att vara "lagom".
Och träning är ju inte fel oavsett hur din kropp ser ut. Fysisk aktivitet får oss att må bra, det är bevisat genom forskning många gånger om.
 
Men vi misshandlar oss själva om och om igen genom att bara peka ut vad vi anser är negativt i vår kroppsbyggnad och jag tycker verkligen att det känns som slöseri med vår tid och energi.
En total främling kan vara bättre än vi själva på att se skönheten hos oss, hur galet är inte det? Det är ju trots allt vi själva som möter vår spegelbild varje dag, ofta flertalet gånger.
Våra barn ser oss jaga kilon med våra diets och hör oss när vi beklagar oss inför varandra om delar av vårt utseende. 
Så våra barn matas inte bara med bilder i olika media på hur de ska se ut, de får även höra hemma hur ett kilo hit eller dit är en viktig sak, kanske t.o.m. avgörande för att föräldern ska bära ett specifikt plagg eller inte.
 
Jag känner att vi behöver öva på detta.
Vi kanske inte kan påverka media så att vi får se alla kroppstyper men vi kanske kan börja med oss själva?
 
Imorgon bitti när du möter din spegelbild för första gången på dagen så vill jag att du hittar något vackert i ditt utseende. För varje dag som går så vill jag att du letar fram en ny sak att vara glad över och beundra.
Så länge du inte trycker ner någon annan så finns det inget fel i att beundra dig själv!
 
Du är bra.
Du  är stark.
Du kommer att fixa detta.
Du är en vinnare.
Jag tror på Dig.
 
 

Kommentarer:

1 Evelina:

Vilket bra och viktigt inlägg!:) Känns som att man alltid hittar något att vara missnöjd med, tyvärr. Det är som när jag ska färga håret, när har är blond vill man vara brunett och tvärtom haha.

Svar: Ja eller rödhårig eller riktigt mörkt hår och i slutet så står man och undrar varför man ens började ändra på sig själv.
Sara

2 Anonym:

Jag får också ont när jag ligger och ibland fryser jag så jag tror jag ska dö, jag är av modell större. Jag tror att problemen kan vara lika oavsett vilken kategori man är i..

Svar: Det är mycket möjligt att du har rätt i det.
Sara

3 Frökenny :

Håller med dig om att det är galet med all denna kroppshets! Så hälsan är ok borde det inte spela så stor roll med några kilo för mycket eller för lite. Jag skulle aldrig prata negativt om varken min egen eller andras kroppar inför mina barn o definitivt inte om bantning. 🌸💕

Svar: ❤️
Sara

4 Chanelle:

Så sant det du säger! Jobbar vi inte med oss själva på insidan så kommer vi ALLTID hitta nya fel tyvärr! Sen är det som du säger med att det är bra att vara lagom och träna pga att kroppen och psyket mår bra av det, men är det endast för att gå ner i vikt så kommer man aldrig vara helt nöjd :/

Svar: Du har så rätt!
Sara

5 Mirre:

Det är sååå sant, ordet lagom då är man ju eg perfekt, komplett man är inte stor, man är inte liten man är BRA liksom, ändå är man ej det enligt dömmande självjaget liksom, man ska alltid sträva efter något man inte kan bli osv

Svar: Ja man kan ju egentligen bara titta på en del kändisar som opererat sig så pass mycket att det är svårt att se något vackert alls längre.
Sara

6 Pärla:

Älskar detta inlägg, så viktigt!När jag var överviktig trodde jag att alla mina problem skulle lösas bara jag blev smal. Jag blev smal, gick ner 41 kg men var inte ett dugg lyckligare för det och lyckades dessutom dra på mig en ätstörning. Lyckan sitter inte i vikten.

Svar: 41 kilo? Skapligt du har kämpat då. Jag hoppas att du, bortsett från ätstörningen, ändå kan vara stolt över din bedrift för det krävs ju en del av en människa för att nå dit.
Sara

7 ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent och doula ★:

Verkligen något som är väl värt att tänka på, jag har en period när jag är väldigt kritisk mot mig själv. Men sådant brukar hänga ihop med mitt mående också, dessa två går lite hand i hand.

Svar: Jag förstår hur du menar tror jag. Jag har märkt av den tendensen hos mig själv också.
Sara

8 Jennysvardag :

Jag är så nöjd hur jag ser ut. Innan jag fick barn så var jag inte alls nöjd. Nu är jag nöjd med allt med min kropp

Svar: Underbart att höra!
Sara

9 charlottelinden.se:

Ju mer man tänker på det desto mer inser man hur sinnessjukt det är att vi alla och samhället i stort anpassar oss så otroligt mycket efter någonting så bagatellartat som UTSEENDE. Som i praktiken inte spelar någon som helst roll.. Det är så ledsamt att inse hur dåligt man själv och andra har mått egentligen helt i onödan.

Svar: Visst är det så? Det viktigaste borde vara att våra kroppar fungerar på det sätt de ska göra.
Sara

10 Hanna :

Älskar Tsatzikis citat ”när insidan får sin chans får utsidan sin glans” och lite så är det ju, man måste lära sig att älska sig själv innifrån och ut. Likadant när man vill träffa en partner. Fin insida ger fin utsida.

Svar: Så sant. Hade inte hört det förut så jag tackar för kunskapen!
Sara

11 Elisa:

Håller med om vad du skriver.
Jag har tidigare mått väldigt dåligt öve min kropp, vilket blev bättre, och nu ser jag dessutom en kropp som gett mig min son, det finaste jag har. Kan inte tacka kroppen nog för det.
Jag tänker dessutom mycket på att jag inte vill bli den där föräldern som klagar över vikt eller kropp.

Svar: Jag har en dotter som fyller fem i februari och jag är orolig när jag ser omkring mig hur vi ser ner på kroppar pga deras olika former eller särdrag. Tanken på att hon en dag kan tänkas döma ut sig själv pga utseendet är riktigt jobbig.
Sara

12 Johanna:

Känner igen mig ! Jag går ju upp i vikt bara jag kollar på godis ! Haha ! Man ska inte va för hård mot sig själv

Svar: Nej alltså, vi alla är mer okej än vad vi själva tror. Jag tänker att alla människor har ju drag som gör dom extra attraktiva även om de dragen skiftar från person till person.
Sara

13 Fnulan:

Jag susar förbi spegeln väldigt fort nu för tiden, och ser jag bilden där blir jag bara ledsen...

Svar: Och jag har så svårt att förstå varför efter att ha sett bilder på dig. Varenda bild jag har sett utstrålar liv. Bubblande liv. Jag tycker att du är vacker, finns ingen mening för mig att säga det om jag inte ansåg det så det är sant. Jag antar att det är som man säger, skönheten ligger i betraktarens öga?
Sara

14 Melissaskywalkz:

Det tog mååånga år för mig att ta mig ur min ätstörning, nu ligger jag lite över gränsen för undervikt och känner att det är okej. Skulle gärna gå upp några kilo till men det spelar ingen roll vad eller hur mycket jag äter, vågen har stått på samma siffra senaste 2 åren. Men så länge jag är hälsosam är jag nöjd :)

Svar: Ja jag håller med dig, så länge man mår bra så spelar siffrorna på vågen ingen större roll.
Sara

15 Kamilla:

Ibland gillar jag vad jag ser i spegeln. Sedan finns det dagar då jag hatar loss på mina överkilo.

Svar: Men du tar dina promenixer och du lever. Du äter god mat och fyller ditt liv med massor av saker som du mår bra av så var lite snäll mot dig själv. Du är värd det!
Sara

16 Em:

Håller med dig i det du skriver och någonstans har vi formats, generationer tillbaka hur vi är idag. Det är bara okej att se ut på ett visst vis, och någonstans är det svårt att ändra på det även om samhället tycker det är mer okej nu än då.

Svar: Det ÄR svårt att ändra på så jag tycker att vi borde börja med barnen!
Sara

17 Madde:

Kroppshets är aldrig bra. Däremot bär jag på en övervikt och blir sjuk av den. Vet att jag kan, men just nu har jag det svårt

Svar: Och om du har det svårt just nu så kanske det är annat som måste prioriteras först tänker jag? Att försöka ändra på allt som är galet inifrån och ut på en och samma gång blir lätt för mycket, och är ofta en anledning till att människor tappar orken, motivationen att fightas mot det som de skulle ha klarat av om de hade tagit en sak i taget. Vi är ju trots allt människor, inga robotar.
Sara

18 Lillan Kind:

Jag håller verkligen med dig! Jag brukar skriva inlägg om det här ämnet då och då ur olika perspektiv, och jag är glad att se att jag inte är ensam om det! Vi behöver bli många som kämpar mot kroppshetsen och utseendefixeringen som pågår precis överallt i samhället, och skadar generation efter generation! <3

Svar: När jag tänker efter så tror jag inte ens att jag har sett barnkläder med rundare barn som
modeller. Helt sjukt redan från att de är små så matas de med ideal, det är inte klokt.
Sara

Kommentera här: