Vi pratade tidigare om hur man kan vara missnöjd med sin kropppå olika vis.
"De som är väldigt smala önskar sig ofta några fler kilon medans den som har lagt på dig gärna önskar att de fick ge några av sina kilon yill den förstnämnda kategorin.
Alla har vi nog varit missnöjda med något någon gång i livet.
Jag tillhör den tunnare kategorin och är t.ex. otroligt avundsjuk på alla vackra kvinnor där ute som har en fylligare rumpa. Det utöver de andra sakerna som att jag får ont när jag ligger ner på en del sätt då det känns som att skelettet skaver mot skinnet nästan, jag fryser lätt och då så att jag skakar och hackar tänder, Det eviga tjatet om jag inte ska äta lite mer (trots att jag nyss har vräkt i mig mer mat, kakor eller vad som det nu bjuds på) för att inte nämna det otaliga antalet bebisar som jag har burit har ansett att mina nyckelben är otroligt bit- och sugvänliga.
Alla dessa saker är nackdelar med att vara åt det mer tunna hållet i kroppsform"
Givetvis så finns det hälsoaspekter med att vara åt det rundare hållet också.
Om vi bortser från hälsoaspekterna av våran vikt och kikar på vår mentala syn på våra fysiska drag.
Vi är alla olika och det finns ingen annan på hela planeten som ser ut exakt som dig.
Vi blir matade hela tiden, genom hela vår uppväxt,och sedan dagligen i vårt vuxna liv med bilder av hur vi "borde" se ut och hur vi förväntas klä oss. Och vi tar in detta, särskilt som barn, och låter detta påverka oss i vår uppfattning om vår kropp och dess former.
En del jagar en perfekt kropp på gymmet och andra bantar eller vräker i sig.
Det är olika dieter hit och dit och variationerna av dom verkar vara lika oändliga som universum.
Allt för att uppnå någon form av ideal.
Någon annans ideal.
Varför kan vi inte se det där vackra när vi tittar i spegeln?
Vi ser det ju hos varandra när vi möts. De flesta människor verkar uppskatta alla andras, nästan precis vem som helst annans, utseende mer än sitt eget.
Vi talar om BMI, måttband och vikter i evinnerlighet.
Men är det inte lite galet att vi låter ett måttband eller en siffra på en våg avgöra när vi är lyckliga?
Och när vi väl når den siffran, är vi lyckliga då?
Stannar vi då och bara kastar in handduken och säger "Jahapp, nu är jag nöjd, nu är jag färdig!".
Oftast hittar vi något nytt att tycka illa om, kanske en specifik rynka eller att vi har "för håriga" underarmar.
Vi vägrar ge oss, det är alltid något fel på vår kropp, någonstans.
Är det inte så att det i många fall är vår insida vi behöver jobba med?
Vår egen självbild?
Vi kanske borde jobba med att acceptera oss själva och vårt sätt att ständigt hitta fel hos oss själva?
Ur hälsoaspekt så är det nog bäst att vara "lagom".
Och träning är ju inte fel oavsett hur din kropp ser ut. Fysisk aktivitet får oss att må bra, det är bevisat genom forskning många gånger om.
Men vi misshandlar oss själva om och om igen genom att bara peka ut vad vi anser är negativt i vår kroppsbyggnad och jag tycker verkligen att det känns som slöseri med vår tid och energi.
En total främling kan vara bättre än vi själva på att se skönheten hos oss, hur galet är inte det? Det är ju trots allt vi själva som möter vår spegelbild varje dag, ofta flertalet gånger.
Våra barn ser oss jaga kilon med våra diets och hör oss när vi beklagar oss inför varandra om delar av vårt utseende.
Så våra barn matas inte bara med bilder i olika media på hur de ska se ut, de får även höra hemma hur ett kilo hit eller dit är en viktig sak, kanske t.o.m. avgörande för att föräldern ska bära ett specifikt plagg eller inte.
Jag känner att vi behöver öva på detta.
Vi kanske inte kan påverka media så att vi får se alla kroppstyper men vi kanske kan börja med oss själva?
Imorgon bitti när du möter din spegelbild för första gången på dagen så vill jag att du hittar något vackert i ditt utseende. För varje dag som går så vill jag att du letar fram en ny sak att vara glad över och beundra.
Så länge du inte trycker ner någon annan så finns det inget fel i att beundra dig själv!
Du är bra.
Du är stark.
Du kommer att fixa detta.
Du är en vinnare.
Jag tror på Dig.
Vilket bra och viktigt inlägg!:) Känns som att man alltid hittar något att vara missnöjd med, tyvärr. Det är som när jag ska färga håret, när har är blond vill man vara brunett och tvärtom haha.