Du har huvudrollen..
I livet så kommer de flesta av oss att uppleva trauman.
Vi kommer nog alla att någon gång tänka "Jag fixar inte detta".
Du kan ha råkat ut för en olycka, ett oväntat dödsfall i din närhet, fysiskt våld, eller kanske råkat ut för någon form av allvarlig sjukdom?
Att ta sig igenom en sådan process mentalt är tufft, nästintill outhärdligt och det är väldigt lätt att ifrågasätta meningen med livet.
För att komma vidare så måste du bearbeta det som har inträffat att du sopar det under mattan betyder bara att det kommer att komma fram igen förr eller senare.
Men om du hade mål som du ville uppnå innan detta skedde så kom ihåg dom.
Använd målen till att blicka framåt.
Vad som hände dig så var det aldrig meningen att du skulle ge upp.
Du har ju någon som är beroende av dig.
Du har ju någon som du aldrig får svika för det är oförlåtligt..
Du gav någon löftet att du skulle försöka uppnå de här målen redan när du tänkte tanken.
Du är beroende av dig och din insats för att vilja komma vidare.
Det är okej att säga att du behöver ha en paus, men ge inte upp.
Det är inte okej att ge upp.
Det är allt annat än okej att ge upp på den enda människan du faktiskt kan kontrollera - Dig!
Det kommer att komma en ny morgon, en ny dag men om du ger upp så kommer ditt liv att kännas värdelöst.
Sen du tog ditt första andetag så har du kämpat dig vidare.
Du har fallit och ställt dig upp igen, om och om igen.
Vad får dig att tro att det skulle vara okej att stanna nere den här gåbgeb?
Hitta din inre drivkraft igen och börja plöja din väg framåt igen.
Ta dig över varje hinder och ta dig framåt.
Du är värd det och du är skyldig dig själv det,
Du är inte framme än, det är inte över.
Du..
Gör intryck på omvärlden.
Gå ut och ta för dig, det som redan har hänt kan du inte ändra på.
Lär dig av det istället.
Gå ut nu och visa att du är ostoppbar!
Jag tror på dig - svik oss inte!
Vilket bra o viktigt inlägg! Så sant som du skriver att man inte ska ge upp sina mål o drivkrafter även om man ibland hamnar i paus.💕